Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
256
Rudyard Kipling
flaskorna med en tankfull rynkning på ögonbrynen och
en då och då frammumlad besvärjelse var vida mera
dramatiskt. Kinin hade han i pillerform och
köttextrakt i kapslar — troligen oxkött, men det var en
sak, som icke angick honom. Den lille gossen ville icke
äta, men han sög begärligt på kapseln och förklarade,
att han tyckte om den salta smaken.
»Tag då dessa sex», sade Kim och räckte mannen
sex kapslar. »Prisa dina gudar och koka tre i mjölk
och de andra tre i vatten. Sedan gossen druckit
mjölken, så giv honom detta (det var ett halvt kininpiller)
och svep om honom väl. Giv honom sedan vattnet och
andra hälften av pillret då han vaknar. Och här har
du en annan brun medicin, som han kan få suga på
under hemvägen.»
»Gudar, vilken visdom!» mumlade djaten, i det han
begärligt tog kapslarna.
Detta var allt vad Kim kunde minnas av den
behandling, han själv undergått då han en höst haft ett anfall
av malaria — med undantag av bönerna, som han
rabblade upp för att göra intryck på laman.
»Gå nu och kom igen i morgon bittida!»
»Men priset — priset!» sade djaten, i det han rätade
upp sin kraftfulla gestalt. »Min son är min son. Om
han nu blir frisk igen, skall jag då återvända till hans
mor och säga, att jag fick hjälp vid vägen och icke
gav så mycket som en skål mjölk i gengäld?»
»De äro sig lika dessa djater! Djaten stod på en
gödselhög och såg kungens elefanter tåga förbi. ’O
förare’, sade han, ’till vad pris vill du sälja dessa små
åsnor ?’»
Djaten brast ut i ett skallande skratt, som han dock
genast försökte kväva med många ursäkter till laman.
»Det är ett ordspråk från mitt eget land. Sådana äro
vi djater. Jag skall komma tillbaka med barnet i
morgon, och gudarnas välsignelse vare över eder båda!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
