Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Kanske kunde dock samhället hålla sig
friskare, om inte evigt en enda klass blir den
härskande att försumpas och fördummas av
makten, medan de andra hållas i evig träldom,
tills ryggen knäckes på folket.
Och de nya skarorna, som stå i kö vid porten
att komma in till rätt och makt — om de äro
ingenting annat än vanliga sunda, naturliga
människor, så är ju detta deras styrka, det är
just beviset på deras livsduglighet!
Men så snart den ärade kämpen för
proletariatet får uppleva någon liten privat besvikelse
— genast skriker han: de ha inte hela lyckan
att ge, de där människorna! Slå ihjäl dem!
Vem liar hela lyckan att ge? Har
bourgeoisien? — Tack, den känna vi, som leva
härnere i djupet.
Är det inte människornas lyte, att ständigt
släpa på någon obotlig misär? Men därför
är det väl inte nödvändigt av naturen givet,
att några feta olyckliga ska hindra alla de
många magra olyckliga att leva så gott det
över huvud taget är möjligt i denna
ofullkomliga värld.
O. s. v. Man kan fortsätta i det oändliga,
om man har tid och lust.
Men nu vill jag ge tusan i alla sådana där
funderingar. För en liten stund åtminstone.
Ty Inga är här igen och sticker just nu in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
