Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
huvudet genom dörren med bud att
middagsmaten står på bordet. Och det är verkligen
ganska trevligt att äta sin egen mat i sitt eget
hem.
Inte har man egentligen något att klaga över,
när man är ganska gammal, nästan frisk, lagom
enfaldig och i det närmaste befriad från den
farliga kärlekens vedermöda. Det är tydligt
att det finns en annan kärlek också.
Jag börjar sålunda känna mig rätt väl till
freds med livet på jorden. Inga har kommit
hit för att stanna hos mig för alltid. Vi bo i
en liten stuga utanför staden, det är förtjusande
angenämt. Sommaren är på väg, gräset har
störtat upp i vajande gröna massor runt
omkring, och alla äppelträden blomma! Solljuset
silar ner över oss genom björk och syren, och
älven går fram med blankt spakvatten utanför
knuten; långt borta tonar forsens mäktiga,
tunga psalm.
Alltså resignerar jag. Det gör mig inte ett
jäkla dugg, att den gamle Helge Videll ibland
stiger upp och viskar i mitt öra: detta är
svaghet, detta är bara surrogat — ditt rätta liv har
du förlorat — eller kanske ännu inte förlorat?
Tiden rinner, livet försvinner, din rätta lycka
ligger döende långt härifrån, tänker du intet
göra?
Nej, jag tänker intet göra. Jag orkar inte
längre jaga efter chimärer. Det är väl heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
