- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
337

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 337 —

leende, men Rostov lät icke bedraga sig, han hade sett på
Boris’ min, att han icke var välkommen.

»Det tycks, som . om jag har kommit olägligt», sade
hän. »Jag hade inte kommit, öm jag inte hade ett ärende.»

»Nej, för all del! Det bara förundrar mig, huru du
har kunnat komma hit från regementet. ... Ja, jag
kommer genast», svarade han någon, som ropade på honom
från det inre rummet.

»Jag sér, att jag kommer olägligt», upprepade Rostov.

Boris misslyntä min hade redan försvunnit, han fattade
Rostovs hand och förde honom in i det inre rummet.

»Så du pratar! Huru kan du någonsin komma olägligt
till mig!» sade Boris.

Han presenterade honom för sina gäster och talade
om, att Rostov var en gammal vän, en husarofficer. Rostov
gaf under presentationen fransmännen bistra blickar och
bugade sig stelt och motvilligt för dem. För Schilinsky var
tydligen Rostovs ankomst föga välkommen, och han sade
icke ett ord till honom. Boris tycktes dock icke lägga
märke till detta och bemödade sig att hålla samtalet i gång.

En af fransmännen vände sig med den för hans nation
egna artigheten till Rostov, som envist satt och teg, och
säde, att han sannolikt hade kommit dit för att få se
kejsarne.

»Néj, jag har kommit hit i ett specielt ärende»,
svarade Rostov kort. Han var vid dåligt humör och, såsom
alltid är fallet, då man själf är misslynt, tyckte, att alla de
andra sågo snedt på honom och att han störde dem. Detta
var verkligen också händelsen, och han var den ende, som
icke tog någon del i det allmänna samtalet. Efter en stund
steg hàn upp och gick till Boris.

»Jag ser, att jag bara besvärar er», sade han tyst.
»Om jag bara finge säga dig några ord om den
angelägenhet, söm Har fört mig hit, skulle jag genast gå miii väg.»

Krig och fred. 22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free