Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pi|il 914 —
Samtalet var temligen innehållslöst. Man talade om
kriget, om hans förra sammanträffande med prinsessan,
hvarvid dock Rostov bemödade sig att leda samtalet på ett
annat ämne, om den godmodiga guvernörskan och om
ömsesidiga anförvandter.
Under Nikolais korta besök uppstod då och då en
paus i samtalet, men han utfyllde dem genom att vända
sig till furst Andreis lille son, som han smekte, och till
hvars barnsliga joller han lyssnade. Därvid tog han gossen
på armen och svängde lustigt omkring med honom under
det han såg på prinsessan, som rörd och lycklig betraktade
det kära barnet på den för henne ännu kärare mannens
arm. Rostov lade märke till uttrycket i hennes blick, han
rodnade af glädje och kysste ömt den lille.
Under sorgetiden gjorde prinsessan Maria icke några
besök, och Rostov höll det icke för passande att oftare
infinna sig hos sin " tant. Men guvernörskan fortsatte sitt
mäkleri och berättade för Nikolai alla de smickrande saker
prinsessan Maria sagt om honom och yrkade på, att han
skulle förklara sig för henne. Som det mest passande
tillfället för ett sammanträffande dem emellan påpekade hon
tiden före högmessan, och Rostov hade lofvat att komma.
Liksom Rostov en gång i Tilsit icke hade tillåtit sig
att grubbla öfver om det vore godt, som af alla andra
människor ansågs som sådant, så hade han äfven nu efter
en kort, men ärlig strid mellan frestelsen att gestalta sitt lif
efter sitt förstånd eller att låta händelserna hafva sin gång,
valt det senare och öfverlämnat sig åt den makt, som
oemotståndligt drog honom vidare. Han visste, att han
skulle begå en gemenhet om han till prinsessan Maria
uttalade sina känslor, oaktadt han var bunden vid Sonja, och
han tyckte sig aldrig kunna begå en så låg och usel
handling. Men han var äfven medveten om, att om han nu läte
händelserna hafva sin gång och läte andra människor råda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
