Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
högt, men då vände sig arkivarien Lindhorst
hastigt om och sade: — Vad menar ni, ärade herr
Anselmus? Jag tror, ni behagar ropa på min
dotter, men hon befinner sig i andra ändan av
huset och har just musiklektion. Kom så gå vi
vidare.
Anselmus följde nästan bedövad efter den
bortgående arkivarien. Han såg och hörde ingenting
mer, tills arkivarien häftigt tog honom i armen
och sade: — Nu äro vi på ort och ställe!
Anselmus vaknade upp liksom ur en dröm och
märkte nu, att han befann sig i ett med bokhyllor
omgivet rum, vilket på intet sätt skilde sig från
ett vanligt biblioteks- och arbetsrum. I mitten
stod ett stort skrivbord med en stoppad länstol
framför. — Detta, sade arkivarien Lindhorst, är
tillsvidare ert arbetsrum; om ni framdeles också
kommer att arbeta i den andra, blå
bibliotekssalen, där ni så plötsligt ropade min dotters
namn, vet jag ännu icke. Men nu skulle jag
först gärna vilja övertyga mig om er förmåga att
verkligen till min belåtenhet kunna utföra det er
tillämnade arbetet.
Studenten Anselmus kände sig med ens fylld
av tillförsikt, och icke utan en viss självbelåtenhet
och övertygad om att han skulle glädja arkivarien
med sin ovanliga talang, drog han upp ur fickan
sina teckningar och stilprov. Arkivarien hade
knappast sett på det första bladet, en handskrift
i det eleganta engelska maneret, förrän han skrat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
