Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
TOLFTE VIGILIAN.
Berättelse om riddargodset, vilket Anselmus tog i besittning
som arkivarien Lindhorsts svärson, och hur han där levde
tillsammans med Serpentina. — Avslutning.
Hur livligt kände jag icke i djupet av min själ
studenten Anselmus’ sällhet, vilken innerligt
förenad med den ljuva Serpentina nu dragit in
i det hemlighetsfulla och underbara rike, som
han igenkände såsom det rätta hem, efter vilket
han, fylld av sällsamma aningar, så länge längtat
i sitt hjärta. Men förgäves bemödade jag mig
att för dig, benägna läsare, i ord blott
tillnärmelsevis skildra de härligheter, varav Anselmus
var omgiven. Med motvilja märkte jag, hur matta
mina uttryck verkade. Jag kände mig nedsjunken
i vardagslivets armod, jag plågades av en
kväljande känsla av olust, jag drev omkring som
en drömmare, korteligen, jag befann mig i samma
sinnesförfattning som engång studenten
Anselmus, såsom jag för dig, ärade läsare, beskrivit
det i den fjärde vigtlian. Det harmade mig
mycket, när jag såg igenom de elva vigilior,
som jag lyckligt fullbordat, och tänkte på, att
det väl aldrig skulle förunnas mig att som en
slutsten tillfoga den tolfte, ty så ofta jag på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
