Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
nattsidan satte mig ned för att avsluta verket,
var det, som om lömska andar (det var väl
släktingar — kanske cousins germains till
den dödade häxan) hållit en blankpolerad
metallspegel framför mig, i vilken jag såg mig själv,
blek, utvakad och melankolisk såsom registrator
Heerbrand efter punschruset.
Då kastade jag pennan och skyndade till sängs
för att åtminstone drömma om den lycklige
Anselmus och den ljuva Serpentina. På detta
sätt förflöto flera dagar och nätter, tills jag
slutligen alldeles oväntat fick ett brev från
arkivarien Lindhorst av följande innehåll:
»Enligt vad jag har mig bekant, har Ers
hög-välborenhet i elva vigilior beskrivit min gode
svärsons, förre studentens, numera diktaren
Anselmus’, sällsamma öden, och nu gör ni er mycken
möda med att i den tolfte och sista vigilian
beskriva något av hans lyckliga liv i Atlantis,
dit han begivit sig med min dotter, för att
bo på det vackra riddargods jag där besitter.
Fastän jag icke gärna ser, att ni kungör för
läsevärlden mitt verkliga väsen, emedan detta
kan utsätta mig för tusende obehag i min tjänst
som arkivarie, ja, till och med i kollegiet
uppväcka den omtvistade frågan, huruvida en
salamander rättsligt och med bindande kraft kan
avlägga trohetsed som statstjänare och
huruvida han överhuvudtaget kan anförtros allvarliga
uppdrag, då ju enligt Gabalis och Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
