Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - a) Folkväckelsen (Det religiösa elementet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom sitt instämmande på vissa punkter i de frikyrkligas kritik av
den kyrkliga seden. Särskilt vände de sig mot
massnattvardsgångarna genom en skrämselpredikan, som blev mycket effektiv. Om en
väckelsepräst berättas, "att hans hjärta blev tungt", när han vid
första nattvardsgången i sin nya församling såg människor i
hundratal strömma till Herrens bord. Han lyckades sedan genom förhör
och predikan definitivt bryta den gamla seden. Från Hällefors heter
det 1871, att det fanns de, som aldrig gingo till nattvarden "och
önskvärt vore, att ännu flera gjorde så, till dess de kände ett
verkligt behov därav". I detta sammanhang må erinras om de förut
omtalade enskilda biktsamtalen i Stora Skedvi, Böda, Våmhus och på
andra platser. Dessa enskilda samtal avskräckte ännu mera än de
stränga skriftetalen. I Våmhus lär kolportören J. A. Larsson,
"Lundborgs dräng", ha hållit ett förberedande förhör med räddhågade
kommunikanter i vedboden för att hjälpa dem svara rätt.
Väckelseprästerna blevo bönhörda över hövan. Efter ett årtionde
stod nattvardsbordet ganska övergivet. På äldre dagar bedömde
flera av dessa präster sina tidigare åtgärder kritiskt. Men då var
det för sent. Den skrämmande nattvardspredikan har efterverkat
ända in i våra dagar.
För att undgå ett ensidigt bedömmande måste vi besinna, att de
lågkyrkliga prästerna besjälades av de bästa och redligaste avsikter.
Deras strävan var att bl. a. genom en sträng nattvardstukt hålla
kvar väckelsens folk inom kyrkan. Upprörande saker kunde även
förekomma vid de stora nattvardsgångarna, och det fanns i det dåtida
nattvardsfirandet mycket, som kunde stöta ett allvarligt sinne. Vad
man icke hade blick för var att nattvarden även hade något att giva
den i många avseenden oförberedde och skröplige. Nattvardens
nå-deskaraktär och väckande betydelse underskattades liksom dess
pedagogiska och fostrande innebörd. Även till konfirmationen intogo
många av de här nämnda prästerna en kritisk ställning. Utan tvivel
berodde den omständigheten att ett relativt stort antal barn vid
1880-talets mitt trots erhållen undervisning icke konfirmerats på
prästerlig inverkan. Den inomkyrkliga kritiken har i icke ringa grad
bidragit till den kyrkliga sedens nedbrytande.
Även om kyrkans hållning endast varit en faktor i andra hand,
kan den alltså icke frånkännas betydelse. Såväl det kyrkliga
motståndet (ibland i anstötliga former) som den kyrkliga osäkerheten
vidgade och accentuerade splittringen.
’186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
