Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - I. Vanekristendom och kristna vanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapa gynnsamma betingelser för kristen tro, och till dessa intryck höra
i högsta grad barndomens kristna sedvänjor. Om deras betydelses vittnar
bl. a. det förhållandet, att av en Gallupundersökning 1945 framgick, att
74 % av tillfrågade kristet verksamma personer kommo från fromma hem.
Men sedens miljöskapande makt sträcker sig icke blott till enskilda
utan även till det kollektiv, som vi kalla ett folk. Förut har talats om
den kyrkliga sedens folkuppfostrande makt. Denna har till icke ringa del
legat däri, att den skapat anknytningar för Ordets förkunnelse. I ett folk,
där Guds ord aktas och hans bud respekteras, vinner det kristna budskapet
gehör. Man har talat om ett folkligt undermedvetande. Den kyrkliga
sedens inflytande på folklivet har i stor utsträckning bestått däri, att den
i detta undermedvetande skapat en gynnsam jordmån för religiös
påverkan. "Med det undermedvetnas egendomliga makt över medvetandet
verkar seden bestämmande på livet hos ett folk", skriver Gustaf Lindberg.
"På tusende dolda vägar, som ingen kan hitta, når seden fram till den
enskilde, dömande och väckande dem, som brutit däremot, stärkande de
vacklande och stödjande de svaga."1 Då det i våra dagar ofta klagas över
bristande mottaglighet hos människorna för evangeliet, hänger detta utan
tvivel samman med förändringar i det andliga klimatet. Den kristna
miljöpåverkan har försvagats. Redan i belysning av detta förhållande blir den
kristna sedens förnyelse en övermåttan angelägen sak.
Men inverkningarna av seden stanna icke här.
3. Den kyrkliga seden har jämväl en väckande makt. Den är icke bara
en tyst förutsättning för det medvetna troslivets uppkomst. Den kan även
vara ett verksamt medel för det andliga livets uppväckelse. Väl kan,
som vi sett, kristna sedvänjor bli en lättjans vilokudde. Man frestas att
nöja sig med den yttre observansen. Men de kunna även bli en väckelse
till tro. Vanan kan knäppa händerna samman och ringa till bön. Man kan
många gånger ha varit i kyrkan utan att känna sig gripen. Men en dag
få de gamla orden en ny innebörd. Ljuset bryter fram, vare sig det sker
plötsligt eller så småningom. Vi veta, att Schartau under ett vårdslösat
skriftermål fick erfara en andlig uppväckelse. Hade han icke haft för
vana att besöka gudstjänsten, hade detta kanske aldrig inträffat.
4. Seden skänker vidare stadga och styrka. Skall ett barn växa sig
starkt, måste det ha regelbundna måltider. Det räcker icke med att det
äter, när det självt vill ha mat. Och även vi äldre ha ju regelbundna
måltidstimmar. Det förhåller sig icke annorlunda i det andliga. En kristen
behöver regelbundet bedja samt läsa och höra Herrens ord. Hans andliga
284’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
