Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 2. Vägar vi ha att gå - 2) Konkreta uppgifter - a) Gudstjänstlivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veta vi något om hur det enahanda kan förslöa. Med rätta säger K. Hult:
"När livet stöpes i ständigt samma form, blir det lätt stagnation. Ombyte
behöves för att uppfriska sinnena och för att föda nya levande tankar."27
För den kyrkliga seden innebär kyrkoåret omväxling och ett skydd mot
slentrian. Den som lever sig in i kyrkoårets skilda tider, känner ett behov
av att tillgodogöra sig dem alla. Han erfar, att varje tid har sin särskilda
gåva att giva till den gemensamma uppbyggeisen. Ingen enda söndag får
tappas bort. Därför bör intet, som kan göras för att levandegöra
kyrkoåret, underlåtas. Även de yttre tecken, som markera de skilda
kyrkoårstiderna, de liturgiska färgerna o. s. v., ha i detta sammanhang en uppgift
att fylla.
Att tala om sed i samband med nattvarden kan för mången te sig nära
nog anstötligt. Biskop Einar Billing har även med rätta framhållit att
det finnes "ingen punkt, som så litet som denna tål vid att göras till en
blott sed".28 Men å andra sidan har ett flitigt nattvardsbegående stor
betydelse. "Så ofta I det gören", läsa vi även i instiftelseorden. De orden leda
tankarna i riktning — icke mot en engångshandling — utan mot en fast
nattvardsordning. Säkerligen ligger det även något beaktansvärt i J. A.
Hammers’ ord: "En fast kyrklig gudstjänsttradition kan icke skapas utan
nattvarden som inre kärna och sammanhållande kraft." Med rätta påpekas,
att "där nattvardsfrekvensen är god i en församling, hålles gudstjänstlivet
vid makt på ett helt annat sätt än där det är alltför beroende av predikan
och särskilt av den enskilde prästens predikoförmåga".29 Vad kan göras
för att skapa en fast nattvardssed? Den utan tvekan viktigaste åtgärden
är täta nattvardsgångar. Ju mera sällan nattvardsbordet dukas, desto mera
glider nattvarden ut ur medvetandet. Varje utlyst nattvardsgång är en
påminnelse om sakramentets tillvaro. I regel borde icke årliga antalet
nattvardsgångar i någon församling understiga åtta. Dithän är det ännu lång
väg, men målet måste stadigt hållas i sikte. Skall kyrkan kunna skapa god
kristlig sed bland sina medlemmar, måste hon själv hålla på god sed
och därtill hör att icke mäta ut nattvardstillfällenas antal för njuggt. Även
fasta nattvardsdagar ha sin betydelse. De skapa en rytm, som har en
bärande makt. Särskilt kan denna rytm vara en hjälp för de
obeslutsamma och dem, som ha svårt att "komma sig för". Att fira nattvard
under olika kyrkoårstider är även ägnat att ställa nattvardens rikedom i
mångsidig belysning. När det gäller nattvardsfirandet på de stora
högtidsdagarna, bör dock nödig varsamhet iakttagas. Ett regelrätt
nattvardsfirande i högmässan å dessa dagar skulle mångenstädes spoliera den rest
av kyrkogångssed i samband med högtiderna, som ännu finnes kvar. Där
304’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
