Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några dagar därefter var det nordostlig
stickande storm med svår sjö. Nils’ far hade
fiskdonen ute en halv mil till havs. Det var allt vad
han ägde, och på morgonen seglade Nils ut med
fadern för att bärga dem.
På söndagen fick Ingrid veta, att de ännu
ej kommit åter. Då hade emellertid stormen
stillat av, och sju båtar sattes under segel för
att söka dem. Vid middagstiden återvände dessa.
De hade funnit båten drivande med kölen
uppvänd, men fiskredskapen voro borttagna.
Antagligen hade båten varit för hårt lastad och
kantrat på hemvägen. Liken och redskapen måste
av stormen ha blivit drivna söderut.
Ingrid var nere vid stranden, när karlarna
kommo tillbaka. Hon gick därifrån som i feber.
Det blåste kallt ifrån sjön. Tunga skyar
hängde över den gråa alvaren.
Ingrid hade ingen redig känsla. Det syntes
henne vara så tröstlöst mörkt allting, och så visste
hon, att hon nu var alldeles ensam. Hon hade
ju varit så lycklig dessa dagarna. »Han är död»,
mumlade hon för sig själv, när hon gick framåt
vägkanten, »död.» Det låg något så hårt och
tillika så underbart i det ordet. Död!
Hon satte sig ned på dikesrenen och grät
länge.
När hon reste sig upp var det skymning.
Hon var trött och gick med långsamma, vacklande
steg hem till sina sysslor.
Tiden gick enformigt, tungt, glädjelöst. Om
dagarna arbetade hon, och om nätterna grät hon,
sov, vaknade, grät igen och somnade på nytt i
en orolig, drömfylld slummer. Fann hon om
dagen en stund ledig, gick hon upp på vinden.
Där satte hon sig på en bjälke vid takfoten,
pressade huvudet i sina händer och önskade, att
hon vore död. Omsider kom en slags slö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
