- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
176

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett resultat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likgiltighet över henne. Hon gick till sina sysslor som till
en förströelse. När hon höll på med dem, var hon
lugnare.

Så förgick ett halvt år. Ingrid hade länge
vetat, att hon bar på ett barn, Nils’ och hennes.

En dag i början av mars kallades hon in
till sin matmoder och fick det besked, att hon
skulle flytta i april. Intet skäl blev nämnt, men
Ingrid hade på sista tiden lagt märke till, att man
såg på henne, när hon gick. Hon blev också ej
ens förvånad. Det kunde ju ej vara annorlunda.

Ingrids mar hade dött, när dottern ännu var
ett litet barn, och när flyttningsdagen kom, stod
denna därför helt allena. Hela trakten visste om
hennes olycka, det såg hon på människornas sätt
mot henne.

På morgonen tog hon ett litet knyte i handen
och vandrade bortåt landsvägen. Vart hon skulle
gå, visste hon ej egentligen. Blott ett stod som
en fix idé för henne — att hon skulle gå ut och
söka sig en plats.

Det var en kall aprilmorgon med sydvästlig
blåst. Våren kom sent detta år. Töväder och
snöyra hade avlöst varandra oupphörligt. Snön
låg tätt över marken igen, vinden var bitande kall,
lärkorna, som kommit, hade tystnat, och
tussilagon, som börjat skjuta upp sin fjälliga stjälk,
vissnade. Isen låg kvar utmed stränderna, och
luften var hård att inandas. Det var vinter igen.

Ingrid gick åt norr utmed den västra kusten.
För vart steg hon tog, sjönk hon ner över hela
foten. Vart hon såg, syntes blott den en tum
djupa, nyfallna snön, vilken låg som en lätt matta
över den gamla. Vägen hade yrt igen under
natten. Skyarna hängde lågt. Tungt, kallt och
ödsligt låg landskapet framför henne.

Hon hade blott gått en halv mil, när hon
kände hur krafterna sveko henne. Bredvid vägen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free