- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
139

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i39

mer, kastar jag sannerligen icke ut’, och på det ordet
har jag lefvat hela veckan.»

Jag hade aldrig sett henne förut. Hon hade
blifvit opererad för magkräfta, men kräftknölen satt så,
att den ej kunde borttagas. Hennes man var med
henne och syntes mycket bedröfvad. Hon hade äfven
hos sig en son och en dotter om 9 och 11 år, de
voro mycket älskliga.

Jag besökte henne sedan åtskilliga gånger, och
efter några veckor flyttade hon hem till de sina. Hon
blef så pass återställd efter operationen, att hon kunde
vara uppe om dagarne och företaga korta promenader.
Jag såg henne åtskilliga gånger i Blasieholmskyrkan.

Omkring ett och ett halft år efter operationen blef
jag kallad till henne. Hon hade då blifvit mycket
sämre, och man kunde se, att hon ej hade så långt
igen. Det var alltid mycket uppbyggligt att tala med
henne. Jag hade ofta besökt henne under den tid
hon varit bättre, och hon ville alltid så gärna höra
Guds ord samt att vi skulle bedja tillsammans.

Nu hade hon fått en häftig attack och måst
intaga sängen. Hennes snälla barn deltogo så med sin
mamma i hennes lidanden. Lilla gossen hade sagt:
»Mamma får icke dö! Skall mamma dö, så vore det
bäst, om vi finge dö allesammans och helst på
All-helgona dag.»

Sista gången jag talade vid den sjuka var
omkring en och en half timme innan hon dog. Hon var
då alldeles redig, bekände sin tro och talade med sådan
kärlek om sin Herre Kristus, till hvilken hon nu snart
skulle gå.

O, hvad det är dyrbart att få gång efter annan
bevittna trons seger öfver dödens makt. Ar Kristus
vårt lif, så är döden i sanning vår vinning. Döden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free