Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Island, där den snabba ebben från Vallejo-sundet och
Carquinez-sundet kämpa mot varandra och där de nu
också hade att strida mot floden som bröt in mot
dem från San Pablo-viken. En styv bris hade sprungit
upp, de korta sjöarna slogo mig oupphörligt i munnen
och jag började få salta kallsupar. Jag var en kunnig
simmare, och jag visste att slutet var nära. Men då
kom båten — en grekisk fiskare på väg till Vallejo.
Och än en gång hade jag blivit räddad från John
Finkelman genom min kroppskonstitution och min styrka.
I förbigående vill jag nämna att det där vansinniga
strecket av John Finkelman ingalunda är någonting
ovanligt. En tillförlitlig statistik över procenttalet
av självmord på John Finkelmans konto skulle bli
häpnadsväckande. Men i mitt fall, där det gällde en
frisk, normal ungdom, full av livsglädje, torde
själv-mordssuggestionen vara mera sällsynt. Man måste
dock ta hänsyn till att den kom ovanpå ett långt
rummel, då min hjärna och mina nerver voro
fruktans-värdt förgiftade och den dramatiska, romantiska
sidan av min fantasi, sprithetsad till galenskap, kände
ett slags vällust vid suggestionen. Men de gamla
sjukliga drinkarna, som slitits ut av livet och ta livet
av sig, göra det vanligen efter långvariga orgier, då
deras hjärna och nerver äro alldeles genomsyrade av
giftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
