Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans inflytande på vårt lands vegetation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gatkamill. Från ångbåtshamnen och järnbanans godsstation,
där den äfven slagit sig ned, fördes den vida omkring till
andra orter, och nu är den på många platser så ymnig, att
man i densamma har svårt att se en nyankonimen främling
från östra Asien och västra Nordamerika. Den otroligt
hastiga förökningen beror i främsta rummet på dess
ovanliga förmåga att "rätta mun efter matsäcken". På mager
mark, i solgasset och landsvägsdammet blir den ej mer än
halftums-hög och den enkla stjälken uppbär en enda korg
med några få blommor, men kommer den på bördig mark,
blir den grenig, försedd med en mängd korgar med
blommor till hundratal — och i hvilket fall som helst produceras
på kort tid grobara frön under hela sommaren och hösten.
Man behöfver därför ej vara någon profet för att förutsäga,
att denna växt innan kort skall blifva ytterst allmän i alla
Sveriges bebyggda trakter.
Hittills har talats om sådana växter, som människan
med fullt uppsåt, med vett och vilja, infört i vårt land, men
utom dessa finnes ett betydligt antal andra, som medföljt de
förstnämnda och som människan säkerligen helst velat
undvara. Särskildt gäller detta om de ogräs i våra åkrar och
trädgårdar, hvilka hit inkommit genom frön, som varit
inblandade bland det egentliga utsädet. Ej mindre än
ungefär 60 ogräsarter, som nu äro så allmänna, att t. o. m.
botanister ej tvekat att räkna dem till Sveriges “vilda“ växter,
har människan sålunda själf importerat och spridt i vårt
land. Flera af dem, t. ex. blåklinten, riddarsporren,
åkerklätten, råglostan, gullkragen, åkerkålen, lin- och
klöfversnärjan samt många andra, skulle genast försvinna, om
åkerbruket upphörde i vårt land; människan sköter nu om dem
lika omsorgsfullt, som om sädesslagen och andra
kulturväxter, bereder dem lämplig jordmån, skördar dem,
förvarar dem öfver vintern och utsår dem. Deras undergång
vore gifven, om endast väl rengjordt utsäde blefve användt,
— ja, vissa af dem skulle försvinna ur vårt land genom
förändradt åkerbruk. Skulle t. ex. all odling af höstsäd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
