- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
6

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fostran. Icke af fåfänga,: utan derföre att hon, såsom han
uttryckte sig, skulle blifva. en skuta så väl; tacklad att hon passade
för den rika last hon i en framtid skulle föra ombord.

Allt gick bra under loppet af tre år. Kapten Mårtensons
hela kärlek var concentrerad på dottren Elin. Det var ingenting
vekt, svagt eller klémigt uti hans ömhet; tvärtom var det något
strängt och all väldigt, sann liknade ett kallt omslag under hvilket
man snarare anade än kände de varma känslor som inneslötos
inom den sträfva och befallande ytan. Sträng i sina begrepp om
heder och samvetssaker, inskärpte han dessa åsigter äfven hos
dottren. Sjelf af en oböjlig kaPaktersfasthét,: van att. befalla,
fordrade han af henne en blind lydnad. Ytterligt rättskaffens, men
föga känslig eller vekvärderade, kaptenen högst rättskänslan;
men aktade godheten ringa.; w-jf Detta gjorde att Elin beundrade
och älskade fadrén, på .samma gångi’hon for horio’m hade en
vördnad, som nästan öfvergick till fruktan. Han stod för hennes
barna-inbiilning såsom ett fullkomligt och oupphinneligt väsende, till hvilket
hon blickade upp med en kärlek, som aldrig vågade gifva sig luft
i ord.

Ofta hände: diet att Elin ined hufvudet stödt mot handen, satt
i en vrå, betraktande fadrens ståtliga, kraftfulla figur och stränga
ansigte, samt i ,sitt hjérta önskade att hon skulle våga gå fram
till honom och trycka sina läppar på hans panna; men aldrig
dristade hon att verkställa denna-, önskan, einedan hon dermed helt
säkert ansett sig ha profanerat fadren.

När Elin fyllt fjorton. år inträffade en händelse: som på det
unga barnets hela framtid skulle utöfva. ett stort inflytande. |

Grefve Romarhjerta på Hillesta hade en ( son, och en dotter
fyra år yngre än Elin. Sonen, redan en ung inan, sju år äldre än
Elin, var aldrig hemma annat än på några veckors besök. Vid
dessa hade Elin sett den unga grefven och funnit honom
oförlikneligt vacker, stolt och manlig till hela sitt väsende. Just så
som grefve Herman såg ut, måste Gustaf Wasa, Gustaf II Adolf
eller Carl XII sett ut, tänkte den lilla Elin, under det hon med
barnslig oförskräckthet betraktade den unga ädlingen, då han i
sällskap med sin far någongång besökte Ljungstafors, eller då
Elin var bjuden till Ilillestä att leka med fröken Helfrid.

Så hade Elin ifrån sitt tolfte till sitt fjortonde år, låtit sin
fantasi smycka grefve Herman med alla de dygder sagan och
historien haft att framställa för henne, och den unga grefven blef
sålunda, utan att ana det, ett ideal för den lilla bleka och fula
lekkamraten åt lians syster.

När Elin fyllt sitt fjortonde år, gifte sig den gouvernant som
fröken Helfrid under loppet af några år haft och en ny ankom till
Hillesta. Den nykomna var en flicka om tjugotvå år, lång, smärt
och bländande vacker. Med det utsöktaste behag i alla sina rö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free