Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företräden i det allmänna och enskilta lifvet, samt en hog grad af
ringaktning för dem som stå lägre; se der, de, egenskaper som inom
adelsklassen uppöfvas. Den som genom eget arbete
och’’skapat sig. oberoende och sjelfständighet ses1 öfver axeln af den
lättjefulle’-som endast förstört hvad han ärft, utan att kunna arbeta sig
till något. Kom bara ihog, fröken 1 Helfrid?’huru ni ifrån
barnaåren var van att med ett visst förakt benämna alla sådana
personer, som ifrån intet arbetat sig upp till en plats i lifvet.“
,,Ja,“ inföll Elin, nerinra er bara huru man alltid kallade
kapten Mårtenson för en uppkomling; och likväl, huru mången man
har du känt, som egt en så i allo redlig f och, aktningsvärd
karakter. Hade han ej varit värd att anses för en man, den en hvar
borde skänka sin aktning?0
„Det gjorde ju äfven alla,“ sVarade! Helfrid, med en ton i söm
förrådde att hon fann ämnet plågsamt.
„Nej, du bedrager dig, icke hans karakter,nutan hans penningar,
var det som man skänkte aktning; inför dem bugade i sig äfven
den stoltaste man; men detta hindrade icke att sämnia1’man, ifall
han tillhörde den högre adeln, trampade under sina fotter hans
heder och hans frid.11"’1
Elin hade talat med ett uttryck af ’stränghet, som gjorde
rösten skarp. Stephana skiftade färg. Hermans , panna blef mörk.
Jacobo gaf samtalet en annan vändning, genom att återföra det
inom det1 allmännas område.
,,Grefvinna,“ inföll helt plötsligt lord Charter, -som setat tyst
och bläddrat i en bok, „var det icke en slägtinge till er mrs
Mårtenson ?“
? „Jo, m ylord. “
„Hon var ett ganska vackert fruntimmer. Skada att hon skulle
dö så ung.-45
Lorden var en man om sex å sju och trettio år, méd ett
riktigt anglosaxiskt utseende, var en i allo vacker karl. Lång,
smärt och stel, som det egnar och anstår en britt. Till hela-sin
karakter gentleman, men af ett slutet och envist lynne, hade han
äfven en stor anstrykning af det besatta?’som Iså’ oftå påträffas
hos engelsmännen. Han hade i likhet medlen-sin landsmän
kunnat sitta i tio år och stirra på ett förfallet kyrktorn, ifall han fått
den idéen att se det ramla. Något dylikt var det som hade fört
honom till Kungsbörg och gjorde att han uppehöll sig der, utan
att hvarken göra något väsende äf sig eller önska att andra
gjorde det. Han väntade — på hvad, det skola vi snart erfara.
Stephana föreslog litet musik och under det Helfrid och
jä-cobo höllo på att försöka sig i en duett, nalkades Herman lord
Charter och sade:
„Ni har således, mylord, sammanträffat med fru Mårtenson.
Huru och när?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
