- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
243

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Det var samma ar som jag första gangén såg grefvinnan,
det vill säga för elfva år tillbaka. Jag uppehöll mig då i Pisa]
och der gjorde jag bekantskap med mr och mrs Mårtenson. Hon
var mycket sjuk och dog under det vi voro i Pisa.«

„Af hvad dog hon?“

„Af sorg skulle jag vilja säga, ty hon såg ut som en bild af
sorgen.“ . - .

„Fru Mårtenson dog af lungsot,“ sade Elin, som satt
bakom Herman.

Då grefven närmade sig lorden, hade Elin setat på andra
sidan af rummet, och han hade icke märkt att hon lemnat sin plats.

„Ni har rätt, grefvinna, hon dog af lungsot; tneii lungsoten var
en följd af sorgen,“ sade lorden, utan att se upp ur den bok han
bläddrade uti.

„Hvaraf vet ni, mylord, att hon hade lungsot af sorg?u
frågade Elin med rynkade ögonbryn.

„Deraf att alla olyckligt kära, illa gifta, af sina älskare
öf-vergifna qvinnor få lungsot. Änuu aldrig har någon i ett sundt
själstillstånd blifvit behäftad dermed. Ni, grefvinna, får aldrig den
der infama sjukdomen."

„Såå, hvaräf vet ni det?"

„Derföre att ni är alldeles för nyckfull att kunna hemfalla till
en dylik svaghet, som en obotlig sorg."

Herman hade dragit sig undan och Elin satte sig i soffan
bredvid lorden. ■■ ■ J.

„Ja så, jag är nyckfull."

„Ofantligt.«

„Mylord, ni är ej artig."

„Grefvinna, det har ni sagt i tio år."

„Och ändå förbättrar ni er icke."

„Jag gör såsom ni, — jag blir mig lik." Lorden såg på Elin
med ett leende, som hade något humoristiskt.

„Om jag nu är så der ofantligt nyckfull, hvarföre är ni då
min skugga?" Elin lekte helt vårdslöst med några blommor.

„Min Gud, emedan jag afskar er. Detta har jag i tio år sagt er."

„Älska en nyckfull qvinna!"

„Just derföre älskar jag er. Derjemte är ni ganska kokett,
ja, till den grad att ni kan göra en ursinnig.«

„Ändå älskar ni mig?"

„Ja visst, ty vore ni ej nyckfull, ostadig och kokett, så
plågade ni mig icke; och plågade ni mig éj, sa hade jag
odrägligt ledsamt och då vore det omöjligt för mig att älska er.
Jäg-har aldrig tyckt om englar till qvinnor och icke lämm till hästar."

„Att tala om qvinnor och hästar pa en gang! Vet ni hvad,
mylord, jag förbjuder er att vistas i min närhet."

»Gör det gerna. jag tänker icke lyda er. Ni vet det."

te*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free