Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 461 —
händerna i varandra och gned dem försjunken i tankar;
hans fingrar voro vita och blodlösa.
"Ja," sade han sedan, jag tror det också, ingen
man kan få igenom en båt här. Jag själv skulle icke
kunna det, men ändå — ändå vet jag vad man kan,
om man vill trotsa hela världen! Nå, så mycket vet
jag — att den nästa kula, som jag kommer att avskjuta,
skall gälla Richard Everett och den andra henne! Eller
också tvärtom — hur det faller sig — jag vet det inte
än."
Han lät huvudet sjunka ned på bröstet. Jag såg hans
ansikte endast i profil; det var askgrått liksom en döds.
Ett outsägligt illasinnat och hämndlystet drag förvred
det. Jag tog ett fastare tag om min revolver. "Tyst!
Hörde du ingenting?" viskade Jackson sedan. Är det
icke steg?"
Mitt hjärta klappade så vilt, att jag trodde att de
båda skurkarna måste höra det.
"Kanhända!" sade Pettow. "Vad bryr vi oss om
det. Här kan ändå ingen tro att vi finns."
"Jag tror det heller icke!" sade Jackson. "Men titta
— vad är det där?"
Åter kändes det som om en kniv hade borrats i mitt
hjärta. Jackson hade på marken upptäckt en handske,
som jag hade förlorat ur min väska, och höll upp den.
Bara åsynen av ett föremål, som påminde Pettow
om mig, syntes ingjuta nytt livsmod i den eländige.
Han blev blossande röd i ansiktet, han stirrade på
handsken.
"Den tillhör henne!" sade han knappast hörbart.
"De ha räddat sig — här ——"
"Omöjligt!" sade Jackson.
"Men ändå!" ropade Pettow, "det är hennes
handske — jag känner igen den. O, om jag bara visste var
hon fanns! De kunna icke vara långt härifrån! Kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
