Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 462 —
Jackson — vi ha inga vapen, revolvrarna äro
genomblöta — men jag har ännu händer och tänder.
Och han visade tänderna som ett vilt djur.
Han sprang upp. Jag kröp ihop — annars måste
han upptäcka mig. Och han måste redan ha upptäckt
mig, ty han utstötte ett skrik — ett skrik som jag aldrig
förr har hört.
Jag hade höjt min revolver, och sträckte den emot
honom med fingret på avtryckaren.
Vad som sedan hände vet jag knappast. Sett har
jag det, ty mina ögon voro öppna. Men det hände
så blixtsnabbt — och ännu i dag går det runt i mitt
huvud, när jag tänker på det — men jag måste försöka
att beskriva det för dig.
En gestalt sprang plötsligt ner just mot Pettow och
kastade honom till marken. Jag såg endast ett
ljus-lockigt huvud, som jag förr så ofta hade sett och
senare endast i mina drömmar — jag såg en väldig
brottning, det föreföll mig, som om jag hörde de båda
männens muskler spänna sig — Jackson hade redan
försvunnit — sedan såg jag båda rulla ned i vattnet.
"Båten!" ropade en röst.
Jag såg, att Dantes och Justus stodo framför mig.
Jag sprang upp. Justus fick tag i båten, sköt ut den
i vattnet och hoppade ombord. Dantes tog min hand.
"Lugn, min dotter!"’ sade han.
Jag vet inte hur det var mig möjligt, att se, att tänka.
Endast för Richards skull höll jag mig upprätt. Sedan
såg jag ett blont huvud — sedan alldeles intill ett svart.
En hand höjde sig och slog efter Richard — men
Richard avvärjde och besvarade slaget. Det svarta
huvudet försvann. Vi såg det icke mer. Richard kom
simmande mot stranden, Justus stod med geväret mot
kinden med mynningen riktad mot floden. Men ingen
dök åter upp.
Nu var jag alltså fri, räddad! Och Richard stod fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
