Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5) Naturalisten: Amalie Skram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norna beträffar, så äro de i alla de skandinaviska länderna
damer, hvilka genomgått de högre läroverken för kvinnor.
De slå ned ögonen, icke af blygsamhet, ty den moderna
kvinnan är medveten om sitt värde — utan för att läsa.
De läsa om lifvet, hur det är och hur det borde vara; och
därpå sätta de sig ned och skrifva om lifvet som det är
och som det borde vara, men de se det endast på sina
förmiddagspromenader genom stadens bredare gator och vid
aftonsamkvämen i de borgerliga salongerna i den mest möjligt
uppgående skala.
Sådana äro de skandinaviska författarinnorna . . . med
undantag af en. Denna enda har urartat. Hon ser, hon
kan se, hon kan skåda lifvet med goda, skarpa, klara ögon,
med en blick, som är helt och hållet öga, såsom barn se,
med en säkerket, som icke är någonting annat än natur,
och hon kan gripa och skildra det hon ser, med en sådan
friskhet, med så säkert träffande ord, att däri röjer sig en
betänklig frånvaro af »bildande» lektyr.
II.
På Köpenhamns gator eller teatrar varseblir man ibland,
vanligtvis bredvid en storväxt, fet, blond herre med en
utpräglad Gustaf Adolfs-fysionomi, en kvinna af en i ögonen
fallande, eldig skönhet, vid hvars anblick man genast säger:
det är en bergensiska. Bergensiskorna hafva nämligen ett
visst något, i följd af hvilket man genast känner igen dem —
man må nu möta dem i Paris eller i Köpenhamn. Björnsons
hustru har detta något likaväl som den minsta lilla kontors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
