Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5) Naturalisten: Amalie Skram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fröken, som man på söndagarna träffar vid principalens
bord i Riga eller Reval. Detta något består i dessa korta
raka näsor utan allvar, detta glänsande, motsträfviga hår
och dessa ögon, svarta som blanksmörja, dessa den
väl-bildade kroppens lediga rörelser, någonting snarlikt essensen
af Europas lifskraft, som samlat sig däruppe i den gamla
handelsstaden i norden. Jag har icke lagt märke till att
bergensarna äga någon öfverlägsen intelligens, detta skulle
också blott vara dem ett hinder i att så resolut, som de
bruka, handskas med saker och ting och göra kort
process med dem. Men bergensarna hafva det friaste och
lättaste lynnet bland Norges dystra, grubblande folk —
så länge som man kan komma godt genom världen med
ett fritt och lätt lynne.
Damen bredvid herrn med Gustaf Adolfs-hufvudet är
en i ögonen fallande företeelse i Köpenhamn. Hon är
annorlunda än alla andra — något, som en dam icke bör
vara. Mellan de plattbröstade, svassande, koketterande
köpen-hamnskorna skrider hon fram högbarmad och med breda
höfter, med en fart i sin gång som en snabbseglande fregatt
mellan små koketta lustjakter. Hon gör alltid något, som
ingen fin dam skulle vilja göra; hon bär färger, som svära
mot modet, och ehuru hon är mor till två fullvuxna söner,
såg man henne en afton, då hon bevistade en föreläsning,
emedan det var brist på stolar, sitta uppkrupen på ett bord
och dingla med benen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
