- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
174

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af dödlig utmattning. Sedan åratal hade det lif, som hon fört,
varit hennes ryska lynne emot. Hennes natur, som svängde
af och an mellan exaltation och slöhet, hade varit spänd i
ett regelbundet, nyktert arbetes äfvensom i sällskapslifvets
ok, och hon hade ständigt måst ruska upp sig och betvinga
sitt behof af att försjunka i vegeterande. Under dessa år
hade äfven alla de personer dött, hvilka stått henne nära,
och på samma gång som hennes eget jag hungrade och
törstade, såg hon i sin älskade syster Anjuta alla stolta
ungdomsdrömmar gå i kvaf, eller, när de uppfylldes, förvandlas
till hån, och såg den olyckliga dö till kropp och själ,
långsamt öch smärtsamt, liksom bit för bit. Lifvet hade farit
grymt fram med de två stolta systrarna. Och då hon
sista gången reste hem från det varma, glada södern till
det kalla, grymma norden, öfveransträngd, ensam och jäktad
liksom alltid på dessa oräkneliga resor, hvilka företagits i
följd af hennes inre oro, då brast någonting inom henne.
Besvärligheterna vid en resa med ständiga ombyten i regn
och storm och snö funno hos henne ej mera det
nödvändiga andliga motståndet. Små motigheter, såsom brist på
växelmynt eller frånvaron af bärare för att bära hennes
resgods, öfverväldigade den ensamma, och lifvet förlorade
för ett kort ögonblick allt värde för henne. Klen, ömtålig
och upprifven, som hon var, utsatte hon sig för väder och
vind och anlände sjuk och eländig till Stockholm, där hon
genast började sina föreläsningar. En svår förkylning
inträdde och i första stadiets feberångest sprang hon, för att
skatfa sig luft, tunnt klädd, i tunna skor och i den
nordiska vinterns råa köld, ut på gatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:24:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohrkstp/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free