Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon toge doket, tillfalla en kättare, en engelsman,
lord Elfort. Drottningen af Spanien, som förnum-
mit detta vigtiga skäl, är nog orthodox att förbjuda
Adelas iklädnad, och denna, i glädjen öfver sin
återvunna frihet, förklarar genast Horace för sitt
hjertas utvalde, som ock i sin ordning ej är sen
att mottaga sin oförmodade lycka.
En fransk kritiker har yttrat om musiken:
%>
»ju mera man hör detta verk, desto oftare vill man
höra det. Jag känner ingen musik, mera frisk,
mera underhållande, melodisk, qvick, kokett, med
ett ord, mera fransysk, än denna». Utan tvifvel
har han rätt. Denna musik är mindre pikant än
Fra Diavolos och Kronjuvelernas, men också fina-
re än den förra, och har det företrädet framför
den senare, att i sista akten dess intresse och värde
ej sjunker. De i operan förekommande klosterför-
hållandena har tonsättaren begagnat till persiffla-
ger, hvilkas qvickhet knappt kan öfverträffas, t. ex.
Gil Perez’ (klosterförvaltarens) visa, som i få men
snillrika drag skildrar den skenheliga sybariten så-
som representant för munkväsendet; hans gravite-
tiska J)eo gratias persifflerar oöfverträffligt det
andliga högmodet. Afven klosterdamerna få i rikt
mått sin andel, och ypperlig är nunnechören i sista
akten, som parodierar de munviga stiftsdamernas
sladder, äfvensom Brigittas skildring af klosterlif-
vet är ett mästerstycke af musikalisk satir. En
lika vacker som effektfull motsats härtill bildar
Adelas bön med chör i sista akten, som genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
