Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Då allmogen upptäcktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla och hemmagjorda föremål, som bönderna äga,
deras sedvänjor och fester; — sångerna och musiken, som
förekommo vid dessa fester eller i det stilla vardagslivet,
hade ju redan såsom de första yttringarna av svenskt
kynne trängt ut över landets gränser. En ny smak uppstod. Man
satte åter upp vävstolen och lät den gå som förr i tiden
— till och med i de förnäma hemmen. Man klädde sig i
de vackra dräkterna, hängde vävnader på väggarna och
lade dem på bänkarna. Och det är icke blott en Söderman
och Lindblad, som pånyttföda det gamla fiolspelet och de
vackra sångerna, utan man spelar och sjunger dem själv.
Man dansar samma danser, som en gång i tiden tråddes
till dessa toner, man börjar ånyo slöjda och förfärdigar
åter alla de vackra och praktiska saker, som allmogen
kunde skära i trä — ja, man inför slöjd i skolorna, liksom den
svenska folkhögskolan tog sig an vävningen och dansen.
Och som ett monument över alltsammans reser man i
Stockholm ett mäktigt palats i Hazelii namn, till ära för
denne det svenska allmogelivets älskare, och fyller det med
de ofantliga mängder av gamla och vackra föremål, som
nu utgöra Nordens största och rikaste folkmuseum.
Impulsen, som utgick från Hazelius, ledde i Danmark
Bernhard Olsen till att i mindre stil, men väl så skickligt, ordna
sitt berömda folkmuseum i Köpenhamn.
På skånsk mark fick samma intresse sitt uttryck genom
upprättandet av Kulturhistoriska Muséet i Lund (1882),
vilket under G. F. J. Karlins trägna arbete utvecklats till en
hel liten värld av kulturhistoriska minnen, där allmogelivet i
själva verket dominerar.
Den muntliga traditionenas utformning hade därför ej blivit
försummad. Egentligen hade redan Linné ögonen öppna för
deras värde, ja man kan säga, att hans geni anvisat vägen
för denna, då han i sin "Öländska och gotländska resa"
(1741) uttalar sig på följande sätt:
"Emedlertid är märckvärdigt med desse och flere
vidskeppelser, huru de blifvit behållne af nation ifrå urminnes tider
och Hedenhös. En dehl får man igen hos Poëter straxt efter
eller före Christi tid; en dehl äro lemningar ifrån
Hedendomen i Sverige; en dehl ifrån påviska tiden; en dehl äro med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
