Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kanske du fruktar att rida ensam? Om det är så, kan du
ju följa mig, till dess vi möta några resande, som draga åt norr.
Men jag tror ej, du är rädd för att tillryggalägga vägen ensam.»
Pieter Maritz log föraktligt och skakade åter på liufvudet.
»Nå väl», sade missionären, »jag förstår, hvad som trycker
dig. Icke af omtanke för mig gaf baas van der Goot dig i
uppdrag att följa mig. Icke sant? Det var boernas misstro, som
skickade dig med mig, och zuluernas försvinnande är, hvad som
oroar dig?»
Pieter Maritz såg nu den gamle mannen i ansigtet. Han
märkte deri ett vänligt deltagande och mildt allvar, och hans
slutenhet försvann inför denne Guds tjenares blick.
»Ja», sade han, »jag skulle vaka öfver zuluerna, men nu äro
de borta och jag kan ej någonsin vända om hem.»
»Hvarför skulle du ej kunna det?»
»Emedan jag skulle skämmas för mycket. Jag kan ej gifva
svar, då jag tillfrågas om, huru jag utfört mitt uppdrag.»
»Säg du, som sanningen är, att zuluerna under ett förfärligt
oväder flytt, och att du ej har någon skuld deri, emedan du hade
nog göra med att taga vara på dig sjelf.»
Gossen höjde på axlarna. »Det skulle jag ej kunna säga»,
svarade han. »Zuluerna äro borta, och jag skulle bevaka dem.
Jag kan aldrig mera vända om hem.»
Missionären bemödade sig att föra gossen på andra tankar.
Han sade, att baas van der Goot icke kunnat fordra det omöjliga;
han lofvade att skicka ett bref med, i hvilket han skulle afgifva
berättelse om, huru zuluerna försvunnit; han förmanade gossen
att heldre utstå ett straff än framhärda i trotsig skam. Men
allt var förgäfves. Pieter Maritz hörde tyst på, skakade på hufvudet
och förblef vid sin föresats.
»Behåll mig hos er, mynheer!» Sade han tillsist. »Erhåller
jag af och hos er vill jag stanna. Kanhända yppar sig något
tillfälle att få visa mitt fädernesland en tjenst, som kan godtgöra
mitt fel. Då kan jag återvända, annars icke.»
Missionären öfvergaf att vidare söka tvinga honom. »Denne
gosse har en jernvilja», sade han för sig sjelf, »och ju mera
motstånd, han röner, dess mera framhärdar han i sitt eget beslut. Men
han kommer nog att besinna sig, då den första stormen är öfver
och sinnet åter lugnt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
