Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Trönö till Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
jag säga. Nej, på söndagseftermiddagarna kunde han
komma och bedja mig följa med i kyrkan och trampa
orgeln åt honom. Där satt han länge och spelade och
sjöng.
Karakteristiken stämmer förunderligt väl med den
som givits av ungdomsvännen Herman Palmgren.
Under studentåren delade de båda vännerna i åtta år
dubblett i Uppsala. »Under den tiden blev den karakteristik,
som jag redan som liten pojke omedvetet hade gjort på
Jonathan, allt klarare. Jag skulle vilja kalla det ett
intryck av renhet, det är svårt att bättre definiera det. Det
var aldrig så, att Jonathan inte var med oss andra
studenter, när det gällde nöjen och förlustelser, tvärtom, han
var ytterst road av det studentikosa nöjeslivet. Men det
var ändå på något sätt så, att han stod litet ovanför, vi
andra kunde nog tänkas göra åtskilliga obetänksamma
dumheter, men aldrig Jonathan — och ändå var han
alls ingen tungus utan en av de gladaste bland oss.» Det
var som om alla överdrifter, det råa och lättsinniga, som
lätt förfular ungdomsglädjen, vek av sig självt för hans
personlighet. Det fanns trots all okonstlad munterhet och
barnslig enkelhet från tidigaste år något av andlig
förnämhet, något av utkorelsens allvar i hans väsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
