Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
tid åt trägna studier och åt studentlivets enkla
förströelser. Men de första spåren av hans liv och verksamhet
som student finna vi i Studentmissionsföreningen.
Föreningen hade stiftats på våren 1884. Hur tidigt
Nathan Söderblom blev medlem veta vi icke, men möjli
gen var han med redan från början. Han hade i varje
fall åhört och djupt gripits av det föredrag, som
den norske missionären Skrefsrud i november 1883 höll
i Trefaldighetskyrkan och som gav anledning till
föreningens stiftande i början av följande vårtermin.
Missionsintresset förde Nathan Söderblom med sig
från föräldrahemmet, och att han genast sluter sig till
Studentmissionsföreningen är ett bevis bland andra på
hur avgörande faderns starka personlighet varit för hans
livsriktning. Jonas Söderblom var en varm
missionsvän. I Norrala höllos årligen stora missionsmöten och
dessutom kvarlalsmöten. De insamlade missionsoffren
uppgingo till för den tiden märkliga belopp, under vissa
år större än från någon annan landsförsamling i riket.
De unga missionsvännerna togo sin sak med rörande
allvar. Pietistisk fromhet präglade tonen och
arbetsmetoderna. På ett av de första sammanträdena beslöts, att
till medlemmarna skulle utdelas ett tryckt kort, där det
bl. a. inskärpes »att icke glömma att i bön till Gud
framföra icke blott denna förening utan även all verksamhet,
som utföres i åtlydnad för Kristi missionsbefallning».
Föreningens frånvarande medlemmar och
korrespondenter underteckna ofta sina brev med ett »Eder i Herren»,
»broderi Kristo» eller »i broderlig samdräkt kring korset».
Ärkebiskop Söderblom visste mer än väl vad föreningen
betytt för honom och andra. Då han på föreningens
fyrtioårsdag höll högtidstalet, yttrade han: »När man
minnes den bävande begynnelse föreningen hade och all den
ovisshet framtiden bar i sitt sköte, måste man känna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
