Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Uppsala till Leipzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Kolmodin stod främst i fakultetens sympatier. De
tillkallade teologiska sakkunniga satte Fries i sista
rummet. Vissa svagheter i hans författarskap: hans iver att
omvärdera alla värden, hans brist på kritik inför egna
hypoteser och uppslag fingo en onödigt skarp relief. Man
glömde att Fries var sina medsökande ojämförligt
överlägsen i lärdom, originalitet och verklig forskarhåg. Hans
något obehärskade hypotesmakeri berodde väl delvis på
att han orättvist uteslutits från det ordnade samarbetet
inom den vetenskapliga republiken och kände sig stå i
kampställning mot det bestående. Söderbloms försvar
för sin vän var glänsande. Men fakulteten tog Kolmodin.
Den gamle konservative Klostermann i Kiel uttryckte
fullkomligt riktigt förhållandet mellan båda: Kolmodin
passar för gymnasiet eller seminariet, Fries för
universitetet. Det missgrepp, som här onekligen blev begånget,
fick fakulteten vid senare befordringsstrider dyrt umgälla.
Söderblom blev ensam i fakulteten, men i det
akademiska konsistoriet erhöll Fries 10 röster till första
rummet mot 20 för Kolmodin. I minoriteten befunno sig
Herman Almkvist, Hjärne, Schück och Noreen. De tre
förstnämnda trädde in för Fries med utförliga, tungt
vägande yttranden. Ett sådant nederlag var i
verkligheten en moralisk seger för Fries och Söderblom.
En ny vetenskaplig strid utkämpades följande år, då
teologie kandidaten Torgny Segerstedt disputerade för
docentur i religionshistoria över en avhandling om
poly-teismens uppkomst. Det hjälpte icke, att professorn i
semitiska språk vitsordade författarens goda filologiska
utrustning, icke att själve Oscar Montelius entusiastiskt
prisade avhandlingens vetenskapliga värde. Fakulteten
underkände den. Författaren intog en rent
utvecklingshistorisk ståndpunkt. Då någon av hans opponenter
under disputationen frågat, hur denna ståndpunkt läte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
