Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke till låga, rent ut sagdt dåliga ändamål, och det mesta af det, som i
vår tid produceras, måste man dock räkna till det medelmåttiga, mången
gång till det obetydligt älskvärda? — Ordet skulle således icke kunna
missbrukas? Vältaligheten är må hända en af de svåraste frestelser bland
alla, en makt, som kan göra svart till hvitt och sanning till lögn med en
hänförande lätthet. Och hvad graderna i fullkomlighet angår, så har
väl också det mindre öfverlägsua rätt att lefva, likasom det i naturen icke
blott linnes bärgspetsar och vattenfall, utan äfven ängar och skogsbäckar.
I naturen är blott allting lika fullkomligt och lika skönt utfördt. När i
konsten äfven de små uttrycken äro formade med sanning och känsla för
sakens verkliga väsen, då kunna de vara till lika stor glädje och
vederkvickelse som en blomstersäng eller en sommarsky i naturen. Och hvem
kan väl tvifla på skönhetens oändliga betydelse, när man ser, huru denna
jord är öfverhöljd med ett sådant slöseri af skönhet, att ej en milliondel
däraf når mänskliga ögon? Hvarför kunde icke annars Vår herre ha
nöjt sig med att skapa den torr och hederlig som ett enda stort
potatisland?
I sin skapade verld har Gud gifvit ej så litet af ett direkt »fabula
docet». Men vi ha ögon och se icke, och öron och höra icke, utan gå och
inbilla oss, att vi ha nog af vår inneboende visdom. 1 konsten, den
sanna konsten nämligen, finnes häller icke denna illfundiga baktanke att
vilja gifva ett bittert piller i sockeromhölje. Konsten skall tala för sig
själf, hvilket, noga att märka, är något helt annat, än att konsten skulle
vara till för sin egen skull. Men likasom man icke ser med öronen eller
hör med ögonen, så skall icke konsten taga ordets model eller tvärtom.
Hvarje förmögenhet verkar bäst och djupast genom att använda sina egna
medel, men alla medel verka eller böra verka för ett enda mål,
människans normala och allsidiga utveckling. Hos söderns folk har det varit
en helt naturlig sak att gifva sitt andliga lif uttryck i yttre form.
Därför äro deras kyrkor uttryck för hvad deras religiösa känslor varit, deras
palats äro kristallisationer af den ridderliga makten, deras springbrunnar
och pelargångar äro tillkomna för att tillfredsställa behof af svalka och
hvila.
Hos oss är det icke så. Det ligger icke i folket att i yttre form —
arkitektonisk, plastisk och pittoresk form — gifva uttryck åt sin själ;
men icke desto mindre finnas dessa anlag outvecklade inom väsendet,
likasom hvalfisken har sina framben innanför kroppen och endast spetsen
af dem framstickande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
