Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan hela hans unga, vackra ansikte lyste. »Jag
älskar min mor!»
»Och jag, som trodde, att ni just inte kände
hvarandra så mycket! Jag tycker, hon aldrig
sysselsätter sig synnerligt med sina yngsta barn.»
»Måhända har hon just därför alltid stått för
mig som på afstånd, högst uppe i något ljust
och oåtkomligt, som en syn», sade Andre. »Jag
tänker aldrig på mor som på andra människor.
Hon skulle aldrig kunna göra något ondt. Jag
tror inte ens hon förstår, när någon annan gör
något ondt.»
»Det var sorgligt för henne!» sade Antony i
samma kyliga ton. »Då är det bra mycket här i
världen, hon inte begriper.»
»Ja, ser du, farbror», sade André, medan han
satt och såg upp emot himlen, »mor lefver som i
en värld för sig med sina egna tankar, i en värld,
där allt är rent och stilla och fullkomligt, och dit
vi andra, arma syndare knappast töras titta opp.
Allt svårt och kämpande och hemskt, som kan
finnas i en människosjäl, det vill mor helst vara
borta ifrån, inte alls veta af! Hon är liksom gjord
af en finare sort än vi andra.»
»Hm!» var allt hvad Antony svarade på Andrés
loftal öfver sin mor.
»Och att smärta henne», fortsatte André, »det
skulle bli outhärdligt för mig!»
»Man uppnår intet af det högsta utan smärta»,
sade Antony, »och den största smärtan är nog den,
att bli nödsakad att göra en annan ondt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
