Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sutlo tysta en stund, tucn så sade Antony
plötsligt:
»Tänk dig dä, att du uppger det. Du säger
musiken ett sista farväl och kastar dig hufvudstupa
in i juridiken. Men sedan är du fast, ohjälpligt
fast, sedan får du aldrig–-»
»Nej, nej, jag kan inte!» ropade Andre och
sprang upp. »Jag kan inte döma mig själf till en
förfelad existens. Och inte skulle jag väl göra de
andra lyckliga, om jag gjorde mig själf så
hopplöst olycklig?»
»Nej, det är nog bäst, om man tar sitt beslut i
tid och inte ställer det för illa för sig», sade
Antony. »Tänk dig till exempel denna sköna fru, vi
hörde sjunga vid silfverbröllopet, majorskan, fru
Ida! Hur har hon inte förstört sitt lif för sig!»
»Hur menar farbror?» frågade Andre, som
plötsligt blifvit mycket uppmärksam. »Menar du hennes
giftermål?»
»Naturligtvis», svarade Antony. »Hon, som är
född att bli konstnärinna, en stor konstnärinna,
hon har gått och gift sig med en gammal, tjock
major, som bara intresserar sig för kortspel och
konjak, och har gräft ned sig med honom här på
landsbygden. Jag säger som Hamlet: Det går ej
väl. Nej, det går aldrig väl!»
»Tror farbror verkligen, hon var ämnad att bli
en betydande konstnärinna?» frågade André.
»Utan tvifvel, min gosse, utan tvifvcl! Hon har
ju redan skolan bakom sig. Hennes röst är härlig,
personlig, tjusande. Och så framför allt, denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
