Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRNSKÖLDSVIK—HÄRNÖSAND
163
i Sverige: Staaff, bondetåget, Herrans signade F-båt och allt
det där.
Då kom jag en dyster söndagsafton på Drottninggatan. Det var
lite snöfall, och vem kommer vandrande, ensam och frånvarande,
bland snöflingorna om inte Ödman.
— God dag, Arvid, sa jag, vart ska du gå?
— Jag? sa han med sin oförlikneligt melodiska röst. Ingenstans.
— Kom med mig på "Kronprinsen" och ät en bit mat! sa jag.
— Inte! Inte! sa han.
— Det ska du! sa jag. Det kommer att pigga upp dig, en sån
här dyster afton.
— Ja, visst är den dyster, kära du! Visst är den dyster! sa han.
— Ja, kom nu bara! sa jag. Jag såg, att han ville så gärna
som han levde, men ban var en fin och försynt gammal herre.
— Ja, men .. .! sa han och drog upp ärmen på vinteröverrocken
lite grann. Jag har så skitiga manschetter!
— Ä, prat! sa jag. Kom nu bara. Vi går opp i stora matsalen,
där får vi vara i fred för oss själva.
Vi stodo just utanför "Kronprinsen", som ju på den tiden låg
nere vid Drottninggatan. Och han följde mig upp.
Vi fingo oss en liten god middag, i en av avbalkningarna, vi
talade om gamla tider, om sonen, och till sist började han sjunga.
Han sjöng länge och under tårar.
Det var sista gången vi träffades. Fjorton dagar senare var
ban död.
Nå, emellertid!
Den gången jag sammanträffade med "farbrodern" härifrån
Södra Sundet på Hamngatan i Stockholm, promenerade jag alltså
med Ödman, då "farbrodern" kom gående. Han stannade och
skakade hand med oss bägge — det var första och för övrigt även
sista gången, jag såg honom på detta sätt i kontakt med någon
mer "känd" person. Jag mindes mycket väl, att ban under sina
glansdagar här uppe på Södra Sundet ofta talade om Operan,
men då gällde det alltid dansöserna, inte operasångarna — jag
bör kanske tillägga, att han hela vintrarna hade sitt arbete för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
