Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 5. Härnösand—Sundsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄK N ÖSA N1)—SU N DSV ALL
191
har nu definitivt avlöst Ångermanlands majestätiska kupolberg.
Snart är hela denna höga kust borta vid horisonten och än en
gång blott ett minne.
De vitblå rökarna från Sundsvallsbuktens industrier sväva i
väster mot solnedgången, och en liten bogserare drar ett långt
timmerlass rakt in i ett bländande guldfält, som solnedgången
lagt tvärs över Klingerfjärdens inlopp.
Det låga Sverige börjar snart. Jag känner mig trist och
hemlös igen — hemlös som alltid! På denna ruskiga planet.
Kl. 7.10 e. m.
Utanför Rödön kom tulljagaren upp emot oss, vände genom
vinden och har nu hållit sig en stund i vårt kölvatten men vände
nyss och gick norr ut. Vi hoppades, han skulle övervinna sin
betänksamhet och häkta oss som spritsmugglare.
—- Han tittade naturligtvis på namnet, Nuka Hiva, och trodde,
det var finska! sa Calle.
Men vi ha svenska flaggan uppe.
Kanske gjorde det saken än tner misstänkt.
Emellertid stäva vi nu, och guppa lite, utan konvoj, in mot
Sundsvall.
Ja. här var det alltså jag startade i livet! Jag kan se mig
själv gå ensam till fots en grönblek marsafton över den frusna
Klinger fjärdens is, åtföljd bara av en svart lurvig pudel, Jimblom
Pudelkvist Esq., som jag fått i present av det dåtida glada
Sundsvalls rolighetsminister, Sven Nilsson, till yrket fotograf. På den
tiden voro fotograferna mer eller mindre tokiga och uppehöllo
de forna glada och lättsinniga artistbohemernas ärorika
traditioner. Artisterna hade redan börjat stadga sig och bli
grosshandlare, och nu äro både artister och fotografer allvarliga som
döden, liksom hela livet.
Jag hade haft det fattigt och ohyggligt trist i Sundsvall och
lämnade stån med lättnad. Det skedde för övrigt på ett ganska
dramatiskt sätt, och därmed inleddes ett liv, som med tiden skulle
fä ganska mycket av både yttre och inre just drama över sig,
fast det har jag föredragit att hålla för mig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
