Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 5. Härnösand—Sundsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
Här kan jag ju gärna dra början, medan vi dallra in mot
stån. Hösten 1904 utspelades här inne i Klingerfjärden den s. k.
Sörvikskonjlikten. Det var under strejkernas, under Äkarpslagens
och under socialdemokratiens kamp- och genombrottstider — det
var just ingen affär eller någon rekommendation att vara "sosse"
på den tiden, så det syntes inte några professorer,
generaldirektörer, borgmästare, rådmän eller överhuvudtaget något
"herrskapsfolk" på den socialdemokratiska horisonten i de dagarna, inte, de
stucko försiktigt upp masttopparna, sen de röda fanorna i spetsen
för de svarta arbetartågen nått fram till samhällsportarna och
mässingsfanfarerna med "Internationalen" fått Jerikos murar att
falla. Då kommo de smygande i riksdagsnätten, sen det inte längre
var nödvändigt att visa sig öppet på första maj med "busarna".
Jo, man har hunnit se en del i alla fall av den här snygga
världen, när man börjar gå på de 60.
Emellertid! Vid Sörviks sågverk hade varit lång konflikt, och
ledningen hade till sist anskaffat strejkbrytare från Finland. Det
jäste i de ordinarie arbetarna, och så en vacker afton väntade
de ut strejkbrytarna och gav dem smörj.
Jag skall väl aldrig glömma den dag och stund, då
underrättelsen om det skedda nådde in till Sundsvall. Jag var i den
liberala Sundsvalls Tidning, vars politik på den tiden leddes av en
gammal Verdandist eller kanske snarare av två, dels tidningens
redaktionssekreterare Gustaf Petrus Österdahl, en sällsynt
karaktär, som för alltid inristat sitt namn i det norrländska frisinnets
historia, dels hans intime vän från Uppsalatiden, Karl Petter
Leffler, av den kända släkten, en musikbegåvning av Guds nåde,
den tidens ende sakkunnige teater- och musikkritiker i Norrland,
sedermera utgivare jämte den kände Nils Andersson i Lund av
svenska folk- och spelmanslåtar, upptecknade från folkets mun.
K. P., som hans signatur tecknades, var fruktad och älskad
av alla kringresande musik- och teatersällskap i landet. Han var
samtidigt tidningens ledarskribent. För ledarnas material och
innehåll svarade Österdahl, för deras syftning svarade ett förberedande,
ofta ganska stormigt resonemang mellan honom och K. P., och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
