Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påskhönseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— och köpte sex de härligaste värphöns någon
människa skådat, värphöns som ännu inte gjort sin
skyldighet för dagen.
Herrskapet skulle ha sett min hustru och mig
ett par timmar efteråt. Vi sutto vid hvarandras
sida på köksgolfvet midt i en förtjusande
landtlig idyll. Alla krukväxterna voro ordnade i små
lediga grupper och mellan dem voro nässelkålen —
som vi egentligen skulle ha haft till middag, men
hvad brydde vi oss om den — och risgrynen —
som vi egentligen skulle ha haft till kvällen, men
vi tänkte bara på hönsen och deras ägg —
utströdda och bland alltsammans trippade hönsen
omkring, plockande och kacklande i stilla lycka. De
trifdes utmärkt, det gjorde oss så godt. Ja, där
sutto vi och väntade på äggen, medan vattenkitteln
lustigt puttrade på spiseln, och stora färska
skinksmörgåsar hade vi i händerna. Hönsen voro nog
litet misstänksamma mot oss i början, men snart
åto de ur våra händer, naggade i våra smörgåsar
till och med. Men det kunde då inte nekas, för
att vara prima värphöns voro de ovanligt tröga i
vändningarna.
Plötsligt nöp min hustru mig i armen och
pekade på en höna, som stod alldeles som fastväxt
och såg fundersam ut. Nu eller aldrig! Jag sköt
sakta en tallrik bakom henne och vi väntade fulla
af ljusa förhoppningar... Det var det
oförskämdaste djur jag någonsin sett. Min hustru rodnade
djupt. Men jag blef naturligtvis ursinnig och högg
tag i hönan och ruskade henne så att hon skramlade.
»Vill du värpa din rackare!» ropade jag häftigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
