Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påskhönseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hon ville inte. Hon skrek på hjälp och
sprattlade som en galning och när jag ändtligen släppte
henne flaxade hon upp på högsta kökshyllan och
där satt hon och skrockade misslynt och speglade
sin något tillrufsade toalett i en kopparkastrull.
»Nej, inte duger det att vara brutal», sade
min hustru, »man måste ta dem med saktmod...
Så här!»
Och hon strök en höna öfver ryggen och
kittlade henne under hakan och kysste henne på
kinden och pjollrade:
»Nu ska lilla nälla fickan väpa ett litet sött
sockerlägg åt tant och fabbo!»
Men hönan bara blinkade och försökte inte
ens. Det var ovanligt trilskna höns. De riktigt
ansträngde sig för att inte värpa och spände hvarje
sena för att hålla igen.
Men rätt som det var blef det för svårt för
den hönan som satt uppe på hyllan och speglade
sig... Jag råkade just kasta blicken ditåt och plump!
— släppte hon ett ägg rakt i mitt ena öga. Det
är inte precis farligt att få ett ägg krossadt mot sitt
öga, men det är i alla fall ganska obehagligt. Det
vete Farao hur det hade gått med den hönans
framtid om inte ett par andra just då också hade
slappnat till och tappat sina ägg. Ja, där lågo två
andra ägg och blänkte bland nässlorna. Denna stora
glädje kom oss att glömma alla vedervärdigheter
och det var med högtidliga känslor vi släppte ned
äggen i grytan. Aldrig ha ägg smakat oss så godt.
Det låg verkligen en sådan oändlig trygghet i
medvetandet att de voro absolut färska. Men inte var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
