Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påskhönseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det mycket för ett par matfriska magar. Vi hade
ju bara fått ett ägg hvar — utom det som jag
fick i ögat, men mannen skall ju alltid ha mest.
Vi voro därför så mycket ifrigare att få de tre
återstående hönsen att göra sin plikt. Men det
var lögn.
»Man lär kunna känna på höns om de ha ägg
i sig», sade min hustru.
Nå, vi grepo de tre återstående och knådade
dem öfver hela kroppen och jag fick lof att slå upp
fönstret, ty atmosfären var något kvaf. Men inte
kunde vi känna en aning till något ägg någonstans
fastän vi arbetade så att det knastrade både i oss
och hönorna. Plötsligt tyckte en af dem att det
gick för långt och gaf hals:
»Kukeliku!»
»Kukeliku!» svarade den andra.
»Kukeliku!» upprepade den tredje.
Det var tuppkycklingar! Och de hade ända
till det ögonblicket förnekat sitt kön, bara på kif,
det är min lifliga öfvertygelse. Det var jämna par,
tre tuppar och tre hönor. Det blef för mycket för
min hustru. Jag störtade in i sängkammaren efter
eaudecolognen. När jag kom tillbaka satt hela
hönseriet i det öppna fönstret. Jag rusade fram. Ut
plumsade de allesammans, i början med rasande
hastighet, men så småningom när de hunnit få de
något gistna flygmaskinerna litet i ordning med
något lugnare fart, och hamnade slutligen välbehållna
på ett uthustak och dråsade därifrån ned på gatan.
Gud i himmelen, påskdagssläktmiddagen...
Om herrskapet få se några tama höns gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
