Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min klocka. Ett Madridminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yrken och naturanlag och småkrämpor, och min
hustru fyllde i när jag tappade andan. Och
öfverkonstapeln skref och skref och fyllde papper ristals.
Det blef en hel släktkrönika. De ha godt om
tid i Spanien. Sedan läste han upp släktkrönikan
för oss, och så frågade han, om jag kunde skrifva.
Joo, det kunde jag. Och så fick jag underteckna.
»Nå, slängen då!» utbrast öfverkonstapeln.
»Slängen, herr öfverkonstapel?» frågade jag
förbluffad och tittade mig omkring efter den.
»Slängen under namnet!»
Jaså!... Ja, jag brukar skrifva mitt namn
utan släng, men nu gjorde jag en som kunde ha
dödat en liten häst.
Min hustru och jag voro dödströtta. Vi
måste ha varit där flera timmar. Jag stack handen i
fickan efter klockan.
»Få vi gå nu, herr öfverkonstapel?» frågade
jag ödmjukt.
»Ja», sade han, »konstapeln där skall följa er med
detta dokument till centralbyrån.»
Konstapeln och vi afträdde. Vi voro glada och
tacksamma öfver att han inte grep oss i hvar sin
arm. Han kunde inte förresten. Han bar ju
dokumentet. Ja, vi hjälptes åt med det förstås.
Centralbyrån låg i andra ändan af staden. Madrid är
en stor stad. Vi kommo fram sent på natten och
fördes in i en minst lika smutsig lokal som den
föregående. Där inne satt en poliskommissarie och
rökte och skref. Sedan vi väntat några timmar grep
han sig an med vårt aktstycke. Han läste noga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
