Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min klocka. Ett Madridminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenom det ett par gånger och sedan lade han det
ifrån sig och fattade pennan och frågade:
»Er klocka har blifvit stulen eller hur?»
Allt hvad han hade läst var som bortblåst. Det
var att börja om från början — redogöra för
förloppet och för våra och våra släktingars namn och
förnamn och titlar och residenser och sorger och
fröjder. Och hela tiden skref poliskommissarien.
Det blef en ny släktkrönika. Jag har aldrig sett en
sådan oförtrutenhet. Sedan fick jag underteckna.
Men nu gjorde jag slängen utan tillsägelse.
Vi kommo hem vid gryningen.
»Jag undrar hvem som drar upp din klocka i
kväll, Dan», suckade min hustru omedelbart innan
hon föll i sömn.
Det skulle hon inte ha sagt, ty sedan låg
jag och drog upp stulna klockor hela natten.
Vi vaknade trötta och nedslagna långt fram på
förmiddagen. Jag kan naturligtvis inte säga
klockslaget. Och dagen förflöt tung och bedröflig. Nu
gick jag minnsann inte och stack ut med magen, fast
jag ju saklöst kunde ha gjort det. En man utan klocka
är en sorglig företeelse. Han saknar sitt sjätte sinne.
Han famlar omkring i mörker och ovisshet och
kommer för sent till maten och tar in pillerna på fel
tid. Ja, det är en melankolisk tillvaro. Hoppet
lefde dock ännu hos oss. Polisen hade ju tagit sig
an vår sak med ett sådant lefvande intresse. Den
hade ju upptecknat hela vår släkthistoria, och vi
trodde att den hade rört den.
När vi kommo hem framåt kvällen hade vi
fått kallelse från polisdomstolen till nästa morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
