Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
kring midjan, krängde därpå öfver axlarna hvar sin björn-
skinnskrage och satte till sist på de höstoppade handskarne
samt den med ejderdun vadderade och med utterbräm försedda,
blåkulliga fjällappmössan.
Renarne hade redan en stund väntat på älfbacken —
liksom en flock lappar, hvilka gärna ville se vår afresa och
hur vi skulle lyckas klara backen. Yi öfvertogo nu kör-
tömmen af vår »vappus» (förare) och slängde oss i pulkorna.
I galopp bar det utför brinken, men vi stjälpte ej. Den
hårda blåsten, som angenämt nog var medvind, bragte till
våra öron sorlet af lapparnes afskedsrop.
Karavanen färdades i rask fart fram på Muonioälfveos
vintergata upp mot flodens källsjöar bland fjällen. I téten
åkte Nila, som talade lappska, finska och en hel del norska.
Yid Nilas pulka var med körtömmen fastbunden en ren med
transportakjan, som innehöll häradshöfdingens reseffekter.
Bakom denna akja åter var en s. k. stoppren fästad i akt
och mening att hålla emot i backarna. Så kom häradshöv-
dingen och sist jag med all min packning insnörd under en
pressenning uppe i pulkasnuten. Som agréé deltog en Nila
tillhörig, lurfvig spetshund Muste, som mest höll sig tätt invid
husbondens pulka. Nu hade vi 17 mil ner till norska kusten.
Snart hade vi passerat Lätäseno1
utflödesbukt, hvarefter
älfven i sitt öfre lopp antager namnet Köngämäjoki, och nal-
kades Kellotijärvi stora, frusna vattenbehållare. Maunugår-
darne körde vi utan vidare förbi, enär renarne ej behöfde
rasta efter beta efter endast l1
/2 mils färd. Yägen löpte
vanligen fram öfver älfvens breda och hårdt tilltrampade kungs-
gata samt genade blott undantagsvis öfver stranduddar och
näs där ådran krökte eller forsar mötte. Dylika i älfven ut-
skjutande landtungor äro i den ganska jämnsluttande stranden
beväxta med videsnår och utgöras längre upp af skogsholmar
och myrmarker, hvilken terräng sträcker sig långt inåt och
upptager hela landskapet mellan fjällbandet och skogen. Så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
