Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!
88
dana myrar äro ej värst trefliga att färdas på. Dels blifva
de nämligen i längd högst enformiga, dels blir man så öm i
hela kroppen af att åka där. Myrens slingrande armar af
fastare konsistens ligga hårdfrusna, och nästan all snö har
blåst bort ifrån dem. När nu renen trafvar, blir det oupp-
hörliga gupp och motsvarande stötar. Samma i längd otref-
liga förhållande eger rum på den kala, ofta afblåsta fjäll-uren
eller i branta, steniga backar, då pulkan oupphörligt stam-
par mot det frusna, isöfverdragna underlaget och det dessutom
blir ganska ansträngande att balancera, då pulkan alltid inta-
ger en sned ställning.
Min ren var stor hundhatare. Så snart Muste blef något
efter och kom inom räckvidd, slog djuret genast in i galopp,
sänkte hornen och gjorde ett rasande utfall efter hunden,
som emellertid alltid var kvickare i vändningarna och hann
att smita undan. Renen lugnade sina upprörda känslor genom
att nafsa till sig ett par mulär snö.
I Siikavuopio gåfvo vi renarne ett mål »mossa» och
lättade själfva litet på matsäcken. Borstade i förstugan med
en björkviska kläderna skapligt fria från snö. Här hade
staten uppfört en präktig fjällstuga åt vägfarande, och en åbo
innehade stället. Maten smakade förträffligt, ty nu var det
redan sent på kvällen. Snart inskeppade vi oss på nytt i
våra snöbåtar och foro vidare mot norden. Terrängen bör-
jade blifva högländ, och bärgstopparne voro nästan alltid kala.
Fjällets fot omslingrades af barrskogens gröna bälten, men högre
upp växte blott vide Och örter. Yid 11-tiden på kvällen
nådde vi fram till vårt första nattkvarter Naimakka, beläget
58 km. norr om Karesuando. Norrskenet hade redan bör-
jat kasta sina ljusa glimtar och stänk på natthimmelen, och
snart växte det ut till en hel båge och lätta, vajande drape-
rier. I den stämningsfulla belysningen sågos bortom Naimak-
kajärvi fjällen utbreda sina breda ovala konturer, liksom ätte-
högar öfver en utdöd jättestam eller vidunderliga hvalryggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
