Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Stenkilssönernes senare regering känner man ingenting
annat, än att ett krig ntbröt emellan Inge och konung Magnus
Barfot i Norge. Kriget fördes mest i närheten af Göta elf, och vid
. Foxema utkämpades tvänrie slag, i hvilka de båda konungarne
turvis segrade. Slutligen erbjöd konung Erik Ejegod i Danmark
sin bemedling, och Nordens tre konungar sammankommo till ett
1101 möte i staden Konghäll 1101. Här bilades striden emellan
Sveriges och Norges konungar, gränserna mellan rikena
fastställdes nogare, och freden beseglades genom giftermål emellan konung
Magnus och Inges dotter Margareta, som deraf fick tillnamnet
FVedkutta (fredsjungfru). Kort derefter utverkade Erik Ejegod
hos påfven, att Norden befriades från beroendet af de hersklystne
ärkebiskoparne i Bremen, hvilka ofta inblandat sig i Nordens inre
förhållanden; i stället upprättades 1104 en ärkestol för de tre
nordiska rikena i Lund.
Huru länge Inge den äldre lefde efter den tiden, är obekant;
troligen var han redan död, då konung Eystein i Norge vid år
1111 öfvertalade Jämtarne att skilja sig från Sverige och gifva
sig under Norges konung. Detta visar, att det saknades
sammanhållning och kraftig styrelse i landet på denna tid.
Stenkilssönernes efterträdare Filip och falge d. J.} Halstens söner, voro
stilla och fridsamme till lynnet, och dessutom rådde de ej öfver
hela riket. Samtidigt med dem regerade i Svealand en konung
Erik År8åll, som säges hafva varit Blots vens son; han var
hedning och blotman. Konung Filip dog efter en kort regering 1118,
.... och Inge d. y. afled, som det troddes af gift, omkring 1125. Med
dem utslocknade Stenkilska ättens manliga linie, men på
qvinno-linien funnos flere afkömlingar af Inge d. ä., hvilka snart
uppträdde med anspråk på Sveriges tron.
Under Stenkilska ättens styrelsetid hade kristendomen
småningom blifvit utbredd i landet genom åtskillige prester och
lärare. Bland dem, som uppoffrade sig för Sveriges omvändelse
på den tiden, nämnas särskildt Engelsmännen David och Äskä,
Tysken Stefan och Svensken Botvid, af hvilka de tre sist nämnde
ledo martyrdöden. Askil och Botvid blefvo Södermanlands apostlar,
David Ve8tmanlands och Stefan Norrlands apostel. Att med våld
bereda kristendomen insteg, försöktes i Sverige blott en gång och
då af främlingar: konung Sigurd Jorsalafare i Norge företog
nämligen ett korståg till östra Småland och tvang der varande
hedningar att emottaga dopet (Kalmare leding). Annu någon tid dröjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
