Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro: frihet i tillsättningen af andliga embeten, skattefrihet för sina
personer och egodelar, egen domsrätt samt särskild lagstiftning, den
kanoniska. Dessa anspråk kunde i Norden aldrig i hela sin
utsträckning genoradrifvas, utan framkallade ständiga tvister emellan den
andliga och den verldsliga makten — i synnerhet i Norge och Danmark,
ty i dessa land uppträdde kraftfullare prelater än i Sverige. —
Norden var delad i tre kyrkoprovinser med hvar sin ärkebiskop i spetsen;
och deras samband med hela kyrkans öfverhufvud, den romerske
påf-ven, upprätthölls genom påfliga bullor samt besök af påflige legater.
Stiften voro i Sverige 7, i Norge 5 och i Danmark 8, alla försedda
med domkapitel och indelade i prosterier och socknar.
Kyrkans välde har visserligen underkastat folket ett förut okändt
förmynderskap samt indragit en del främmande missbruk, men det har
ock grundlagt en högre odling i Norden. Kyrkan har förmildrat
sederna, utbredt upplysning, skyddat de värnlösa och gjort lagstiftningen
raenskligare. Genom kyrkan inrättades skolor och välgörenhetsanstalter,
genom henne anlades ej blott kyrkor och kloster, utan äfven gårdar
och städer, vägar, broar och härbärgen på de stora skogarne, genom
henne befordrades jordbruk och bergsbruk, handtverk och konstflit.
Kyrkan gaf genom vigseln helgd och stadga åt äktenskapet samt
af-skaffade allahanda hedniska bruk.
Det verldsliga frälseståndet har i Norden uppkommit af två
beståndsdelar: de rika, mäktiga odalmannaslägterna samt den kungliga
hirden. Hvad som mest bidrog att af dessa två beståndsdelar bilda
ett afskildt, privilegieradt och ärftligt stånd, var omhvälfningen i
krigsväsendet, behofvet af rytteri och järnklädde riddare. Ty detta slags
krigstjenst erfordrade en särskild öfning och bildade derigenom en från
mängden af skild krigareklass; vidare var denna tjenst så kostsam, att
hon måste ersättas genom skattefrihet eller frälse, ett privilegium som
lockade äfven de oberoende stormännen, jorddrottnarne, att ingå i
konungens tjenst med sina beridna följen; och slutligen då vissa
släg-ter i flera led efter hvarandra åtnjutit frälse, så ansågos dessa
inne-hafva ärftligt frälse eller adelskap.
Konungen och hans hird voro ursprungligen de enda
forenings-banden emellan de skilda landskapen; dertill kommo nu de båda
frälsestånden, ty deras medlemmar öfver hela riket voro sins emellan
förbundne genom gemensamma intressen. Till dem vände sig derfor
konungen, när han behöfde råd och biträde i rikets allmänna
angelägenheter. Än kallade han ett mindre antal till s. k. rådsmöten, än
samlade han kring sig herrar och män från hela riket, hvilka möten
kallades i Sverige herredagar, i Danmark danehof. De personer, som
konungen företrädesvis plägade rådfråga i rikets ärenden, började kallas
hans rådgifvare och utgjorde tillsammans hans råd. Dit hörde i
första rummet jarlen, så länge en sådan fanns, vidare kansleren, som
alltid var en andlig man, vanligen en biskop. Från Magnus Ladulås’
tid framträdde drotsenl) och marsken2) såsom de förnämste i rådet; de
’) Drots, egentligen drotset, kommer af drott, följe, lifvakt.
*) Mwrik eller marskalk är ett tyskt ord, som betyder hästesven, stallare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
