Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekom adeln ej blott kronans gods, utan äfven hennes räntor af
skattebönderne, hvilka derigenom kommo i beroende af adeln,
betungades med dagsverken och stundom beröfvades eganderätten
till sina hemman. Bördorna föllo allt tyngre på de ofrälse,
skatt-dragande ståndens skuldror. Ett starkt missnöje spred sig bland
samhällets lägre klasser och i synnerhet bland allmogen, som var
i fara att mista både sin borgerliga och sin politiska sjelfständighet.
Kristinas inre styrelse och tronaMgelse.
Den unga drottningen var ingalunda vuxen den svåra uppgiften
att afhjelpa missförhållandena i samhället. Hon hade visserligen
ärft sin faders lysande snillegåfvor och med en förvånande lätthet
förvärfvat djupa insigter i alla lärdomens grenar; hon hade ock
fått en allvarlig uppfostran under ledning af sin faster,
pfalzgref-vinnan Katarina, och af Axel Oxenstjerna, som undervisat henne
i statssaker. Men hon hade tillika ärft sin moders nyckfulla lynne
och oroliga själ; det fattades henne sedligt allvar och ihärdighet,
hon hade mer hog för det ovanliga och lysande, än för det
pligt-mässiga och mödosamma. Uppvuxen på tronens höjd, i glansen
af lysande segrar, ansåg hon sig böra uppträda med yttre ståt
och prakt och var ej sinnad att spara med belöningar och
utmärkelser. Redan vid hennes tronbestigning hade bondeståndet yrkat,
att kronan måtte återlösa de bortsålda godsen. Men i stället för
att lyssna härtill, utverkade adeln åt sig ökade privilegier, och
snart började drottningen med slösande hand utdela förläningar,
adelsbref, gåfvor och nådebevisningar af alla slag; och äfven
frälseköpen fortgingo i ökadt mått. Den gamle rikskansleren föll för
en tid i onåd, och drottningen skänkte sitt förtroende åt unge
gunstlingar, i främsta rummet åt Magnus Gabriel de la Gardie,
riks marskens son; han var den skönaste och mest lysande ädlingen
vid hennes hof, öfverhopades med utmärkelser och förmäldes med
en af pfalzgrefvens döttrar.
En annan fråga; som vållade bekymmer för framtiden, var
den om tronföljden. Drottningen hade såsom barn lofvat sin
hand åt sin frände Karl Gustaf, tillsammans med hvilken hon
blifvit uppfostrad, men sedermera återtagit detta löfte. Förgäfves
bönföllo ständerna, att hon måtte gifta sig, hon hyste en afgjord
motvilja för äktenskap och fattade tidigt det hemliga beslutet att
nedlägga kronan. Dessförinnan ville hon dock betrygga tron-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
