Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvari skildras känslorna hos “lefvande ting” då de byta ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 81
sälja sia egen moder, blott han förtjänade duktigt på affären. Men
lian skulle därför icke önska henne något ondt.”
“ Och denne lågsinnade man är nu ägare af vår gode, trogne Tom
och Elises barn ! ”
“ Ja, kära du, och detta går också mig hårdt till sinnes; jag vill
hälst inte tänka därpå. Haley har brådtom och kommer redan i mor¬
gon för att hämta dem. Jag tänker sadla min häst och rida ut i
daggryningen, ty jag förmår inte se Tom mera, och du, Emilie, gjorde
klokt uti att också fara bort någonstädes och taga Elise med dig. Det
vore bäst, att det oundvikliga skedde, under det hon vore borta.”
“Nej, nej,” invände Mrs. Shelby, “jag vill icke på något villkor
vara medbrottsling eller hjälpare i denna ohyggliga sak. Jag skall gå
och tala med stackars gamle Tom ; Gud hjälpe honom i hans bedröfvelse!
De skola i alla händelser förstå, att deras matmor har hjärta för dem
och deltager i deras känslor. Hvad Elise beträffar, så vågar jag icke
tänka på den saken. Må Herren förlåta oss! Hvad hafva vi väl
förbrutit, att denna förfärliga nödvändighet skulle drabba oss ? ”
Föga anade Mr. och Mrs. Shelby, att en tredje person hade lyssnat
till deras samtal.
I förbindelse med sängkammaren låg ett stort rum, som genom en
annan dörr ledde ut till korridoren. Då Mrs. Shelby hade sagt godnatt
till Elise, hade denna i sin upprörda sinnesstämning kommit att tänka
på nämda rum ; hon hade smugit sig dit in och med örat tätt intill
dörrspringan uppfångat hvartenda ord af samtalet.
“Då detta slutligen dog bort, reste sig Elise och smög ljudlöst ut ur
rummet. Blek och skälfvande, med stela anletsdrag och sammanpräs-
sade läppar föreföll hon som en helt annan person än den blida och för¬
sagda varelse vi förut lärt känna. Hon gick försiktigt genom korrido¬
ren, stannade ett ögonblick utanför dörren till sin matmors rum och
lyfte händerna i stum vädjan mot himmelen, samt styrde därefter stegen
mot sin egen kammare, dit hon sakta inträdde. Det var ett prydligt,
hemtrefligt litet rum, beläget i samma våning som hennes matmors.
Där var det glada, soliga fönstret, vid hvilket hon så ofta hade suttit,
sjungande vid sin sömnad; där den lilla bokhyllan och framför den
åtskilliga små toalettprydnader, minnen från svunna julaftnar; där stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
