Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvari skildras känslorna hos “lefvande ting” då de byta ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 ONKEL TOMS STUGA.
hennes byrå och där klädskåpet, som inneslöt hennes enkla garderob —
här var med ett ord hennes hem, och ett lyckligt hem hade det i det
stora hela varit för henne. Men där i sängen slumrade hennes lille
gosse; de långa lockarne omringlade behagfullt det oskuldsfulla barua-
anletet; den rosiga munnen var halföppen; de små knubbiga händerna
hvilade på täcket och öfver hela ansiktet spreds ett återsken af någon
leende, solljus dröm.
“ Stackars liten ! Stackars min lille gosse ! ” sade Elise. “ De hafva
sålt dig, men din moder skall rädda dig ändå ! ”
Ingen tår föll från hennes ögon ned öfver den slumrande lille; under
sorger sådana som denna är tårekällan utsinad — endast hjärtat blöder,
blöder tyst och utan klagan.
Elise tog nu ett papper och en blyertspänna och skref brådskande:
“ O, missis, kära missis, tro ej, att jag är otacksam — tänk inte illa
om mig på något sätt — jag har hört allt, hvad ni och master sagt i
natt. Jag går min väg för att söka rädda min gosse — ni skall säker¬
ligen icke klandra mig därför ! Gud välsigne och belöne er för all er
godhet ! ”
Hon vek skyndsamt ihop brefvet och försåg det med utanskrift.
Därefter gick hon till byrån och gjorde i ordning ett litet knyte med
kläder åt gossen, hvilket hon stadigt band om lifvet med en handduk.
Och så öm är en moders omtanke, att hon icke ens i detta fasans ögon¬
blick glömde att i det lilla knytet inlägga några af gossens käraste lek¬
saker, hvarjämte hon höll i beredskap en bjärt målad papegoja för att
roa honom med, när hon skulle bli nödsakad att väcka honom. Det
var icke så synnerligen lätt att fa den lille slumraren vaken, men efter
några milda skakningar öppnade han ögonen, reste sig upp i bädden
och började leka med sin fågel, allt under det modern satte på sig hatt
och schal.
“ Hvart skall mamma gå?” frågade han, då hon kom fram till sän¬
gen med hans kläder och mössa.
Modern lutade sig ned öfver honom och blickade honom så allvarligt
i ögonen, att han började förstå, det något ovanligt var på färde.
“Tyst, Harry,’’ hviskade hon, “du får inte tala högt, ty de kunna
höra oss. En elak karl tänker komma och taga lille Harry ifrån hans
mamma och bära bort Harry i mörkret, men det vill inte mamma
tillåta. Hon skall nu sätta på sin lille gosse hans kläder och mössa
och bära bort honom, så att den stygge karlen inte kan hitta honom.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
