Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 ONKEL TOMS STUGA.
“Det är bra, Sam. Du skall nu följa med Mr. Haley för att visa
honomvägen och hjälpa honom. Var rädd om hästarne, Sam! Som
du minns, var Jerry litet halt i förra veckan. Rid inte för fort,
Sam! ”
Mrs. Shelby yttrade den sista meningen med låg stämma och
stark tonvikt.
“ Låt mig bara styra om den saken ! ” sade Sam och rullade
betydelsefullt med ögonen. “ Herren vete . . . aj, jag sade inte så,”
afbröt han plötsligt sig själf och såg så komiskt olycklig ut, att hans
matmor icke kunde låta bli att skratta. “Ja, missis, jag skall se
efter hästarne.”
“ Hör på, Andy,” sade Sam, sedan han återvändt till sin förra
plats under bokträdet, “ det skulle inte alls förvåna mig, om den
där gentlemannens häst skulle bli litet istadig om en stund, då han
kommer för att sätta sig upp. Det han kända sådant ibland, förstår
du, Andy ”, och därmed stötte Sam honom menande i sidan.
“ O hej ! ” svarade Andy med en min af hemligt förstånd.
“ Ja, ser du, Andy, missis vill draga ut på tiden — det kan
hvem som hälst begripa, och jag är inte den, som vill hindra henne.
Nu förstår du, att om alla de här hästarne komma lösa och begifva
sig bortåt skogen till, så gissar jag, att master Haley inte kommer i
väg härifrån så värst brådt.”
Andy skrattade af hjärtans lust.
“Ser du, Andy,” fortfor Sam, “du förstår, att om någonting
sådant skulle hända, att den där master Haleys häst shulle börja på
att konstra, så släppa du och jag våra hästar för att hjälpa honom,
och vi skola hjälpa honom, vi, minsann ! ”
Och Sam och Andy slogo händerna mot knäna och hoppade
jämfota och skrattade så att tårarne runno utför deras svarta kinder.
Efter en liten stund syntes Haley på verandan. Det goda
kalfet vid frukosten hade synbarligen lcryat upp honom och åter¬
ställt hans goda humör, ty han smålog och pratade lifligt. Sam
och Andy, hvilka under tiden försett sig ,med hufvudbonader af
palmblad, skyndade till hästarne för att hålla sig färdiga att “hjälpa
master.”
Sam hade vid förfärdigandet af sin palm bladshatt fyndigt
vetat att reda sig utan band eller snören, hvarför flikarne i brättet
stretade uppåt och utåt med en djärfhet och ett trots, som påminde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
