Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 99
om en indianhöfdings fjäderprydda hufvudbonad. Andys hatt där¬
emot saknade hvarje tillstymmelse till brätte; men icke desto
mindre såg Andy sig omkring med en stolt min, som om han velat
säga: “ Hvem vågar påstå, att jag inte har en hatt så god som
någon ?”
“ Hallå, pojkar!” ropade Haley “ Lif i spelet nu; här är ingen
tid att förlora.”
“Nehej,” inföll Sam, “ inte ska master behöfva vänta på oss,
inte!”
Med dessa ord lämnade han tygeln åt Haley och höll fram
stigbygeln, medan Andy löste de båda andra hästarne.
I samma ögonblick Haley vidrörde sadeln, gjorde det ystra
djuret ett häftigt språng med den påföljd, att dess herre tumlade
öfver ända och återfann sig själf sprattlande på marken några meter
ifrån olycksstället.
Sam uppgaf några vilda rop och böjde sig fram för att fatta tag i
tygeln; men det enda han lyckades uträtta var att sticka de omnämda
utstående palmbladsflikarne i hästens ögon, hvilket ingalunda bidrog
att lugna det uppskrämda djuret. Frustande och sparkande bakut satte
det i väg utåt ängen, i hack och häl följdt af Bill och Jerry, dem Andy
icke underlåtit att enligt öfverenskommelse lössläppa och med höga
rop skrämma på flykten.
En förvirrad scen följde. Sam och Andy sprungo hojtande efter
hästarne; hundar tjöto och skällde öfverallt, och hela det uppväxande
släktet på gården — Mickel, Moses, Amanda, Fanny och en skara ännu
mindre småfolk, pojkar och flickor om hvarandra kommo i rörelse,
klappade i händerna, hoppade och skreko med nervretande tjänstaktig¬
het och outtröttligt nit.
Haleys häst, som var hvit till färgen och mycket snabb och eldig,
njöt synbarligen i fulla drag af sin oförmodade frihet. Framför honom
bredde sig en slätt af nära en half mils utsträckning, hvilken sakta
sluttade mot ett vidsträckt skogslandskap. Hit styrde han efter de
första häftiga sprången i sakta mak kosan, och han tycktes finna ett
synnerligt behag uti att leka med sina förföljare genom att låta dem
närma sig på armslängd och därefter med ett snabbt sidosprång och en
gäckande gnäggning galoppera undan. Det ingick häller ingalunda i
Sams beräkningar att fånga någon af hästarne förr än den rätta tid¬
punkten syntes honom vara inne; men i alla fall utvecklade han de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
